Frigate

Så jag är en person som försöker med jämna mellanrum att vara ansvarsfull och ta vettiga beslut i förväg..

Idag gjorde jag detta... när Gotland är halt är det livsfarligt, jag gillar inte livsfarligt, i sådana situationer står hälsan på spel...

så jag tog mig en sväng till apoteket, där investerade jag i ett par broddar...smart tänkte jag...pensionär tänkte alla andra...

sedan gick jag till jobbet...där visade jag stolt upp mitt inköp..

min chef på en ålder av 67 sa att det var underbart...för hennes vänner kallade henne gammal som använde broddar...men nu minsann..nu...nu kunde hon berätta om en tjej hon känner som har broddar och hon är bara lite över 20.

En natts sömn gör en alltid gott...

Vaknade imorse av ett sms där det stod att min laddare nu var i rätt händer...jag tittade ut i mitt rumm och såg en spännande hinderbana.....

ringde en kompis och bokadfe in en fika och kom på att det är dags att köpa tyg till julklänningen...


allt är bra:)

Kan börja med att erkänna att min kväll inte varit toppen...

I vanliga fall brukar jag försöka skriva om glada roliga saker, få er att dra på mungiporna lite men idag satsar jag på skadeglädje tror jag...

Just tycker jag helt enkelt lite synd om mig själv, om några veckor kommer jag nog skratta åt delar av kvällen...som halkdelen av detta inlägg...vi får se...läses iaf på egen risk...

Så dagen började med att jag kände mig duktig, jag tvättade, diskade, hjälpte Jenna med opponering och korrekturläsning samt bokade tider hos alla möjliga myndigheter och företag...minskade min Att Göra lista betydligt...
Nackdelen med min duktighet var att den inte spridde ut sig över timmar utan komprimerades ganska mycket...vilket ledde till lite stress och multitasking...men det gick iaf...


Cyklade sedan och hämtade nyckeln till Rindi där jag skulle jobba som ensam kvällsansvarig under kvällen...Fick nycklarna, lyckades utan problem larma av och räkna kassan...Sedan påbörjades en lugn kväll, där att förflöt och jag kände att oj vad duktig jag är, det här kommer gå helt smärtfritt...och mina små bartendrars var som små änglar som bara var underbara hela tiden...

Sedan stängde vi, jag gick ner för att räkna kassan...det första jag upptäcker är att den är tvärtemot vad den brukar vara, inte att vi gjort fel, utan att alla handlat konstigt...I detta skeede ringde jag Jon som är mycket kunnig på området...han hade inte heller varit med om situationen förut, föreslog att jag skulle göra det jag kunde och gå igenom det med den ansvarige imorrn...

Jag påbörjade processen att göra mitt bästa, räknade om och räknade om och räknade om...mina bartendrar städade klar, kom ner, fick sin dricks och erbjöd att hjälpa till... Jag skickade hem dem..

Räknade om igen, kom lite närmare målet...

Mellan omräkningarna hade jag en paus för frustration, sedan att Rindi är en gammal byggnad som har mycket underliga ljud för sig hjälpte inte...Jag bestämde mig för att hämta det sista kvittot, de hade släckt där uppe så det var bäcksvart...jag sprang in tände lampan, kollade städningen, de hade glömt tömma hissen(mer jobb till mig) sedan sprang jag och släckte och låste...adrenalinet var på topp...skräckslagen gick jag tilbaka till kontoret...adrenalinet ökade inte min logik utan stängde alla dörrar till vett och ekonomiskt tänkande...

Jag räknade om igen...nu stämde det...jag plockade ihop allt och låste in allt för att sedan tveka på...råkade jag räkna med något jag inte skulle...misstämmer kassan nu med 40kr eller stämmer allt perfekt? Tankeverkstaden stängde ner och jag skrev ett brev med mitt telefonnummer för frågor..orken var slut.. Jag kommer drömma mardrömmar om pengar inatt, jag som  blivande ekonom ska väl bara ha pengar i mina glada drömmar?

Sedan vandrade jag ut på baksidan för att få ner hissen och tömma den...jag öppnar dörren, där är fullt med nybeställd sprit, jag krånglar mig in och trycker in hissknappen...inget händer...jag ger upp..lämnar de tre backarna i väntan på en mindre snäll kommentar...inte en tanke på något annat...

Som jag vandrar upp för backen, en timme efter alla andra så kommer jag på att jag glömt min laddar på kontoret, inte orkar jag larma av och hämta den...lite ledsen går jag vidare...tänker vara snäll och lämna över nycklarna till Gustav som jobbar på lördag...när jag står utanför dörren kommer tanken som inte var med tidigare...det blir hans barlag som får tömma hissen...Vilken hemsk människa jag är...

Vandrar vidare hemåt efter överlämnandet, kommer på att jag glömt säga att mjölken är slut, något som är taskigt att smsa den här tiden på dygnet....

Har töat i dagar nu, har varit slaskigt och nu har det fryst på...

Efter tre tramptag på cykeln tappar jag fästet, krånglar fast ett ben i cykelramen och det andra slår i backen, jag skrapar ett hål i byxorna och utbrister ett litet AJ!

Upp på cykeln igen, benet inte så lyckligt, halkar igen, slår i samma knä som sedan förra fallet ådragit sig ett skrapsår...

Fortsätter, håller på att slinta, sätter ner foten... I EN VATTENPÖL...

Står stilla en stund och bestämmer mig att jag får gråta en liten stund.. något måste jag ju unna mig...

Promenerar vidare, det plaskar i skon och jag haltar....

Går in  i lägenheten...KAOS...kommer nu ihåg att jag var stressad...vilket innebar att jag slet ut min garderob för att hitta jobbartröjan..så det första jag ser när jag kommer in
1. hög med kläder utslitna på golvet

Jag går in och upptäcker att pga av att mina vanliga skor blev blöta av gårdagens slask så har jag slitut ut mina skor för att hitta ett par torra.
2. Hög med skor utslitna på golvet

Jag går in och ser min ena säng...kommmer nu ihåg att jag tvättat oc hdär ligger all den rena tvätten samt den 40gradiga vita som jag inte hann med...
3. Ren samt lite smutsig tvätt fulla min ena säng

Jag tänker nu ska jag bara kasta mig ner i sängen och sova...kommer ihåg att jag tvättat, min sän g är obäddad
4.Inga sängkläder på sängen...


Jag orkar inte längre, beslutar att skriva av mig...

Så vad kan vi sammanfatta detta med, vad är jag frustrerad över och varför tycker jag synd om mig själv?

• kassaräkningen gick ej ihop efter många många försök
• hissen var ej tömd och gick ej att tömma utan att en stor ansträngning
• glömde min mobilladdar på rindi, hur ska jag överleva?
• Skrapade upp knä på vägen hem
• dränkte sko samt fot på vägen hem
• har kläder, skor och tvätt över hela lägenheten
• har inga sängkläder i min säng

Saker jag egentligen borde glädjas åt men inte kan för att det negativa blockerar mina glada känslor

• Jag har bokat alla tider jag skjutit upp...
• Tvätten är ren
• Jag har hjälpt en vän i nöd
• Jag har överlämnat barnycklarna
• Jag lyckades med allt annat under kvällen
• Ingen varken bråkade eller spillde

Jag behöver en kram...

Så något jag tidigt märkte ute på mitt cykeläventyr är att snölagret inte är lika tjockt överallt ... det finns underbara 1cm och hemska 15cm...

på väg till ICA maxi kände jag mig duktig som begav mig ut, jag staqnnade och fotade naturen, jag var glad att jag tagit på mig leggings under jeansen och allt var bara underbart...

efter maxi begav jag mig mot rusta, på en cykelväg som ej skottats med en snöhöjd på ca 5cm minst...
under denna sträcka uppstod flera känslor
Glädje, Ilska, lycka och mycket frustration...

Under denna sträcka tänktes även några tankar
- Jag önskar jag hade en bil...
- Hur ska jag överleva detta?
- Vilket träningspass...
- Nej nej nej nej NEJ...pust...JA...
- Vilka benmuskler jag ska få...
- Det är omöjligt att cykla rakt, nästan omöjligt att cykla....
-  Var är jag??????
- Jag älskar mina välmönstrade däck!!!
- Finns ingen lägre växel..
- Jag har fortfarande ingen aning om var jag är?
- Jag hoppas jag fortfarande är i närheten av Visby...
-Oj jag ser Rusta....Jag överlevde

Sen inhandlade jag där lite glitter och påbörjade färden hemåt...

Vilket jag inte hade någon aning om vart det var...men efter många om och men så lyckades jag återvända...
en sak jag lärde mig på den sista sträckan är att det inte är lätt att cykla om en tvillingbarnvagn då de tar upp hela cykelvägen och alternativet är djupsnö....jag valde djupsnö....dumt!

Så sitter här i min lägenhet i Vidsy med blicken utanför fönstret...snön ligger i ett tjockt lager på marken(för tiden på året och gotland) och jag ska bege mig ut för att shoppa julpynt....

ute är +1,9 men det blåser....

så det jag får skämmas lite för är att under min cykeltur runt VIsby kommer jag vara ikläddlångkallingar, täckjacka, tjocka vantar, mössa och gore-tex kängor...

plagg som hemma i ske-å inte skulle komma fram förän på  - 10-15....

men får skylla på blåsten...

är som att sitta framför Carolas vindmaskin när den blåser nollgradigt...inget man gör i linnme och shorts direkt...

---

blir gympaskor istället....pga brist på skosnören...

Har nu gett mjölkpaketet som gick ut igår en chans...förgäves...den har som från puppa till fjäril genomgått en förvandling...fast i omvänt ordning...

från vit och läskande till klumpig och svårsväljd...(som tur var undvek jag smaktestet denna gång)

att undersöka mjölk efter utgångdatumet har jag gjort flera gånger i mitt liv...ibland har de klarat sig til extrema fyra dagar....men det var mjölk från norrmejerier...

så vad är slutsatsen...antingen att mjölk i södra sverige är dålig eller att temperaturen och fuktigheten här är som solen för varmpyrer...

För några månader sedan fick jag äran att se min kära kusin Jennys projektarbete, det handlade om att vara svensk...en del i arbetet var att de gjort en film och i denna film fanns en scen....en scen om vår skräck för utgångsdatum...

för när vi står där i kylskåpsdörren med mjölkpaketet i handen och datumet gick ut igår så tvekar vi...vi smakar inte för att vi tror att vi ska bli förgiftade eller i värsta falla ner döda i samma sekund som mjölken rör våra läppar...

på vissa produkter står till och med ett klockslag, och sekund efter att man passerat det klockslaget så tvekar vi...

Kanske gäller det inte alla produkter, att våga dricka läsken man hittar som gick ut för två år sen är inte omöjligt men med nästan allt annat tvekar vi....

vi kastar hellre än chansar...

så är det med nästan alla jag känner, bortsett från min mor då om riskerat livet många gånger för att visa att utgångna varor är ätliga. hon är den där typen som skrapar bort möglet på kanten och säger: "så...den var det väl inget fel på".
Om man ser till mögelskapandet så står jag nog på hennes sida, men bara till en viss grad...

anledningen till att jag tar upp det det här är att jag själv denna morgon öppnade kylskåpsdörren tog ut mjölkpaketet och läste gårdagens datum....jag tvekade...

något jag kan nämna är att paketet ännu är oöppnat så varför tvekade jag? slutade iaf med att jag ringde min mor som fick säga hur fånig jag var....

så det mjölkpaketet får chansen att överleva till imorgon iaf...

Så när jag flyttade hit med min pyttelilla 20 kilos packning så fanns en viktig sak i min väska...

Vantar...vem kan leva utan vantar?

Men sen kom kylan....inga problem tänkte mina vantar som klarat 40 minus i nordligare breddgrader...

men de hade FEL...

I ett desperat försök slet jag fram alla vantar jag hade, min lägenhet var täckt av vantar och jag gav varje par en chans för var dag som passerade...

Tunna stickade fingervantar: De klarade sig från dörren till cykeln...sen gav de upp..

Fleecevantar: Cykeln lämnade stället...sen gav de upp...

Fleecevantar med sånna dära svarta lappar på insidan:.. De klarade sig inte längre än de tidigare...

Min stickade vantar som mormor gjort: De gav upp efter den första vindpusten..

Mina lovika vantar min mormor stickat:  Lika vindtäta som en klänning av hönsnät, varma i lä men så kom en droppe regn som silade sig genom fibrerna för att kyla mina stackars fingrar...

Sista chansen gav jag mina
Skinn fingervantar: De klarade blåsten, de klarade regnet...men kylan...denna fuktiga, blåsiga kyla...(får kalla dem sommarvantar)

Kanske kan man tro att jag endast flyttade hit med en väska med vantar...men hade det varit fallet så borde något par klarat detta ultimata test...men icket...

Så jag knäppte jackan, drog på mig stövlarna, tryckte in håret i mössan, halsduken drog runt varv efter varv,  skymde sikten med en luva och begav mig ut...ut i kylan, ut i blåsten(som gjorde att riktningen framåt inte var det bästa alternativet) sam ösregnet, det som föll från skyarna piskade mitt ansikte...

Jag parkerade cykeln utanför Åhlens och där var de....

De hängde där på kroken och bara skrek...här är vi...titta hit...det är oss som du har väntat på...


och så var det...


De är av läder så vind och regntäta, sen har de ett foder, ett gudomligt foder...värmen bara strålade in i händerna...

Övertalade även Jenna att köpa ett par...

Så nu är vi redo....

Jag älskar OST....skulle kunna leva på ost...jag skulle kunna köpa en ost bara för att sitta och gnaga på...

så länge möglet är osynligt iaf...

 

 

Feta, Brie, Cambozola, Camembert, Taleggio, Mozzarella, Gouda, Morbier, Port Salut, Tilsiter, Appenzeller, Beaufort, Cheddar, Comté, Edamer, Emmentaler, Grana Padano, Grevé, Gruyère, Herrgårdsost, Parmigiano-ReggianoParmesan), Pecorino, Prästost, Svecia, Västerbottenost, Cream cheese, Feta, Halloumi, Keso, Kvarg, Mascarpone,  Paneer, Ricotta Asiago (Padua, Trento, Treviso, Vicenza)BittoBergamo, Sondrio)Bra (Cuneo, Turin)Caciocavallo Vicenza, Bologna, Ferrara, Forlì, Piacenza, Ravenna)
La Tur (Piemonte)Montasio (Udine, Pordenone, Gorizia, Trieste, Belluno, Treviso, Padua, Venedig)Monte Veronese(Verona)Mozzarella di Bufala Campana (Caserta, Salerno, Frosinone, Latina, Neapel, Benevento, Rom)Murazzano (Cuneo)Parmigiano-Re de l'Ardèche eller Picodon de la DrômePont-PyrénéesValençayBanonBleu de BresseBoursin cheeseBrillat-SavarinBroccio PassuCabecouCancoillotteCarré de l'EstChaumes cheeseCoeur de NeufchatelCoulommiersGaperonMimoletteOlivetCendréPort SalutRacletteRigotte de CondrieuRoue de BrieSaint-AndréSaint-FélicienSaint-MarcellinTome des BaugesTomme BoudaneTomme au FenouilTomme du RevardVacherinMont d'OrVieux-BoulogneTomme ButoneGrevéHemostHerrgårdsostHushållsostJämtspiraKaggostKavaljer KoggostKryddostPrästostRaketostStureostSveciaVästerbottensostVästgötaost m.m.

...människor som dansar till sin egen ringsignal...

Jaqg och marie sitter och pratar om jesu död av något väldigt underlig anledning och vi känner båda en vissa datumförvirring..

Marie räknar upp högt för sig själv: Torsdag, Fredag, Lördag....
Hon ser ut som ett frågetecken men sen klarnar allt
-Jaha....Torsdag kommer före fredag.


Hon syftar givetvis på skärtorsdag och långfredag, men utan den vetskapen så blir det lite sött=)

Jag förlorar 90% av mina talfärdigheter i större grupper

Definition Stor Grupp=fler än 3 tror jag, kan variera beroende av sinnesstämning och alkoholintag

De gånger då denna insikt inte stämmer är då det finns något jag måste säga, ex hålla en presentation, vara chef och liknande...

Så egentligen är insikten att jag är dålig på kallprat i större grupper...

inte bra...har helt enkelt något att jobba på...

Denna kväll påbörjade jag med att baka ljuvligt goda morotkakor med mycket glasyr...detta ledde sedan till en ibjudan på ett glas vin hos Jenna...Jenna hade ett skolarbete liggande som skulle in denna kväll där hon skulle berätta om typ 25 barnböcker hon läst...jag ställde upp på att hjälpa till...

Detta ledde i sin tur till att jag tog en tripp tillbaka i barndomen...måste säga att jag älskar barnböcker, åtminstone de som föräldrarna läste för en som godnattsagor när man var liten...

Tyvärr minns jag inte exakt min pappas favoriter men min mamma älskade Pettsson och Findus och det hände ofta att man kände sig som den lilla nyfikna katten...Pettsson påminner mig lite om min morfar, han som stod ute och byggde saker, pillade i traktorn och själv sprang man runt som en galning och ställde tusen frågor..men finns inte mycket mysigare än Pettsson och Findus, älskar tomtemaskinen...även om pettsson säger att tomten inte finns så fick den tron att leva längre...

Min mamma älskade också Mamma Mu, underbara mamma mu, hon som vill så mycket som hon inte ska kunna men hon gör det ändå och kråkan som alltid är en riktig pessimist...

– Nu vill jag bygga en koja, sa Mamma Mu.
Kråkan såg ut som om han hört fel.
– En koja? sa han.
– Mu, sa Mamma Mu... En koja. I det trädet.
– Säg efter mig: Jag är en ko. Kor klättrar inte i träd, och bygger inte kojor. Säg det.
– Nu hämtar jag hammare och spik, sa Mamma Mu.

Sen har man ju absolut andra favoriter ochså, älskar Barna Hedenhös till exempel...

oj vad jag saknar barnböcker...i december ska jag låna en massa juliga barnböcker från biblioteket...synd bara att man inte har en pojkvän...tänk så mysigt att krypa ner under de juliga sängkläderna, känna doften av nejlikeapelsiner och läsa en julsaga...

Så hade häromdagen en konversation med min mor över telefonen...ämnet var att jag misstänkte att jag glömt en klänning i skellefteå...

Jag: Kan du kolla om den hamnat under sängen?
Mamma: Näää... där har ju mormor sovit....


antingen är inte hennes hörsel vad den en gång varit eller så har jag en mormor med underliga sömnvanor...

Häromdagwen  fickl mitt tangwentord för sig att asorwera aklkldweklwes för mycklewt vattwen...intwe hweklt undwerart...

Efter en lång MSN konversation med min kusin för ett tag sen så konstaterades ett beroende...ett beroende av serier, jag tror jag missbrukar dessa...har 50 serier liggande på min externa och många är sedda och raderade...

Senaste två veckorna(säger två men kan vara bara en) har jag sett igenom hela Bones...detta är alltså 3.5 säsong...inte hälsosamt...

min kära kusin har däremot lovat att starta upp en beroende enhet för mig...en där vi sitter i en mysig liten trädgård och spelar sällskapsspel...låter hemskt trevligt...väntar till den är etablerad så kan jag skriva på mig som första "kund"...

idag bröt jag däremot mönstret...jag fick ett infall på Åhlens och investerade i ett dataspel...inte ofta det händer...25 kronor spenderades alltså på Anno 1701...bra år och med ett vackert skepp på framsidan...har totalt lekt 3 timmar med detta och måste säga att jag är mycket nöjd...kanske är jag inte helt beroende....

.....ännu....

Har nu under månader av studier konstaterat att Marie har en super gullig pojkvän...

Som idag...Marie som oss alla kan upptäcka att föreläsningar ibland kan vara lite sövande och hon har därför känt ett behov av koffeintabletter...i denna värld halsar inte alla kaffe så koffeintabletter är ett litet under som låter oss hålla ögonen öppna under svåra stunder...

Denna produkt har varit slut i månader och helt plötsligt dyker hennes pojkvän upp med dessa i en liten grön apoteketpåse...oj så lycklig hon blev...tänk om man själv nån gång kunde få en sådan glad överaskning....

Han är den där killen som även om han haft en hemsk dag på jobbet kommer stå där utanför dörren...kanske helt dränkt i olja med hål i arbetsbyxorna(inte för att jag kan tänka mig honom bakom en maskin på ett industrigolv)...men han kommer ändå le och räcka över en ros...

Det är lite grann som när ens mamma bäddade ner en och gav en saft då man var liten och sjuk...

Vad man saknar att bli omhändertagen ibland...

Så nu sitter man här lagom panikslagen då man tidigt denna morgon öppnat kalendern och upptäckt att det nu är vecka 45...

Under den senaste timmen har jag förtärt 6 apelsiner i ren nervositet, mina fingrar är gula, mina naglar olyckliga och min fruktskål tom...

Så varför denna panik? Jo I början av denna veckan ska jag lämna in:

• En essä där jag försöker definier den grekiska kulturen
• Skicka in en jämförelse av den grekiska och den romerska världen utifrån orsaker, sturturer, aktörsproblem och liknande från en viss tidsperiod
• Beskriva de viktigaste förktorerna som tog grekland från antiken till medeltiden...

Att genomföra detta på en dag utan några som helst förberedelser är inte lätt...särskillt inte när man börjar klockan 4...

Så i denna paniken har jag insett något..jag gillar datum...man har alltid en viss hum om i vilken del av månaden man är men att veta vilken vecka är inte lätt...

Hur många därute har full koll på att vi nu påbörjat vecka 45?
Men visst vet vi att vi påbörjat November?

jag gillar datum