Barfotatiden är snart förbi...
Sommar:
- Ballerina
- Flipflopp
- Öppna högklackade
- Tygskor
- Remmade skor
- Barfota
Vinter:
- Kängor
- Stövlar
- Gympadojjor
- Annat som kräver strumpor
För det är vad vinter innebär, det är dags att ta på sig sina strumpor, jag gillar inte strumpor...
Min mamma är en årstidsvisare, man vet att nu är det sommar då man hör hennes gnälla på min pappa med orden "men inte kan du väl ha strumpor på dig"
för så är det, visst kräver vissa skor att man bär strumpor eller vad gällande gummistövlar så alla tjocksockor du har...men på sommaren så ska dessa skor in i låst förvar... de enda godkända strumpskorna under sommaren är ev tygskor eller om man känner sig hurtig så får man träna i gympaskor... men annars är det de "big NO NO"
men nu är det höst, vi damer frågar oss dagligen om det är dags för stövlar än, vi står och velar i farstun om jackan ska på eller inte... är det strumpdags?
Att ta på sig strumporna är som att acceptera att nu är sommaren slut, jag vill inte riktigt acceptera det än...
Jag har inte burit stumpor i 4 månaders tid och jag har nu tvingat mig själv två gånger, men så fort jag kommer hem sliter jag av dem...
Att något så litet som strumpor kan bestämma vilken årstid det är låter lite konstigt, men så är det...oavsett vad vädret än säger så, har vi inte accepterat strumporna har vi inte accepterat hösten....(detta gäller då ej vintern, kommer snön och ni fortsätter envisas om att barfota är en bra idé så kommer jag tyvärr inte stå bakom er i beslutet)
För min del så får strumporna stanna i garderoben ett litet tag till...det känns bäst så=)
Kylskåpsskräck!
De flesta av oss vet hur det känns när högen med disk växer på diskbänken....Det bästa man kan göra är att ta tag i det direkt så smutsen lostnar direkt...men ibland orkar vi inte..vi drar oss för att diska vilket resulterar i att saker torkar in så hårt att man ibland nästan vill ta till stämjärnet för att få loss det...
Men intorkningar är inte det värsta...det finns något värre...där kommer min kylskåpsskräck in...
I dagenssamhälle är matlådor och rester något som hör till vardagen...vi lagar mycket mat vilket spar tid och pengar...vi stoppar det i kylskåpet för att äta det en annan dag...problemet är..att den där andra dagen inte alltid kommer så snart som man tänkt....
I början finns tanken "ska jag kanske äta resterna idag...nä, vi lagar nått nytt/nä, jag tar en tallrik fil istället" sen går ytterliggare några dagar och man äter än en gång något annat istället....ytterliggare tid passerar och vi går till kylskåpet....
när vi öppnar dörren ser vi lådan stå där och tänker "oj den där hade jag glömt" vi tittar under locket.. ser fortfarande bra ut men ändå tar vi något annat...
sen en dag då vi öppnar kylskåpet och ser burken stannar vi upp "tänk om det börjat mögla, jag vågar inte kolla..jag tar det sen"
men "sen" kommer inte, vi ser burken "nu har det definitivt börjat mögla, det kommer lukta, jag vill inte öppna den, jag vill inte diska den...vill inte vill inte..." och någonstans tänker vi "kanske försvinner den av sig självt" och bor vi med någon så tar kanske den hand om det
jag bor själv, det är bara jag som tar tag i sådant..jag har inget val...tankarna börjar gå in på spåret "om jag slänger skiten" men egentligen vill man behålla burken, det är en bra burk, dumt att slänga en bra burk....
Så efter många veckors ångest kommer det en dag då man inte längre har något val...vi plockar sakta ut burken och ställer den på diskbänken....det sista övervägandet tar plats. hur mycket är burken värd för oss?
Vi behandlar burken som om det var radioaktivt avfall. jag minns ett tillfälle då jag knöt en halsduk över ansiktet och drog på diskhanskar så långt upp på armarna det bara gick.....en annan gång slog jag på kranen på fullt och blundade...och det har faktiskt hänt att burken har förlorat kriget och lämnat vår värld i en sopsäck...
Frågan är varför låter vi det gå så långt? svårt att säga men det grundar sig nog i vår lathet...lathet kan vara rätt trevligt ibland men frågan är om det latheten väger över den plågsamma diskningen?..svårt att säga...
Jag kommer troligen då och då låta det gå alldeles för lång tid innan jag tar tag i det...men sån är jag...