Frigate

Kan börja med att erkänna att min kväll inte varit toppen...

I vanliga fall brukar jag försöka skriva om glada roliga saker, få er att dra på mungiporna lite men idag satsar jag på skadeglädje tror jag...

Just tycker jag helt enkelt lite synd om mig själv, om några veckor kommer jag nog skratta åt delar av kvällen...som halkdelen av detta inlägg...vi får se...läses iaf på egen risk...

Så dagen började med att jag kände mig duktig, jag tvättade, diskade, hjälpte Jenna med opponering och korrekturläsning samt bokade tider hos alla möjliga myndigheter och företag...minskade min Att Göra lista betydligt...
Nackdelen med min duktighet var att den inte spridde ut sig över timmar utan komprimerades ganska mycket...vilket ledde till lite stress och multitasking...men det gick iaf...


Cyklade sedan och hämtade nyckeln till Rindi där jag skulle jobba som ensam kvällsansvarig under kvällen...Fick nycklarna, lyckades utan problem larma av och räkna kassan...Sedan påbörjades en lugn kväll, där att förflöt och jag kände att oj vad duktig jag är, det här kommer gå helt smärtfritt...och mina små bartendrars var som små änglar som bara var underbara hela tiden...

Sedan stängde vi, jag gick ner för att räkna kassan...det första jag upptäcker är att den är tvärtemot vad den brukar vara, inte att vi gjort fel, utan att alla handlat konstigt...I detta skeede ringde jag Jon som är mycket kunnig på området...han hade inte heller varit med om situationen förut, föreslog att jag skulle göra det jag kunde och gå igenom det med den ansvarige imorrn...

Jag påbörjade processen att göra mitt bästa, räknade om och räknade om och räknade om...mina bartendrar städade klar, kom ner, fick sin dricks och erbjöd att hjälpa till... Jag skickade hem dem..

Räknade om igen, kom lite närmare målet...

Mellan omräkningarna hade jag en paus för frustration, sedan att Rindi är en gammal byggnad som har mycket underliga ljud för sig hjälpte inte...Jag bestämde mig för att hämta det sista kvittot, de hade släckt där uppe så det var bäcksvart...jag sprang in tände lampan, kollade städningen, de hade glömt tömma hissen(mer jobb till mig) sedan sprang jag och släckte och låste...adrenalinet var på topp...skräckslagen gick jag tilbaka till kontoret...adrenalinet ökade inte min logik utan stängde alla dörrar till vett och ekonomiskt tänkande...

Jag räknade om igen...nu stämde det...jag plockade ihop allt och låste in allt för att sedan tveka på...råkade jag räkna med något jag inte skulle...misstämmer kassan nu med 40kr eller stämmer allt perfekt? Tankeverkstaden stängde ner och jag skrev ett brev med mitt telefonnummer för frågor..orken var slut.. Jag kommer drömma mardrömmar om pengar inatt, jag som  blivande ekonom ska väl bara ha pengar i mina glada drömmar?

Sedan vandrade jag ut på baksidan för att få ner hissen och tömma den...jag öppnar dörren, där är fullt med nybeställd sprit, jag krånglar mig in och trycker in hissknappen...inget händer...jag ger upp..lämnar de tre backarna i väntan på en mindre snäll kommentar...inte en tanke på något annat...

Som jag vandrar upp för backen, en timme efter alla andra så kommer jag på att jag glömt min laddar på kontoret, inte orkar jag larma av och hämta den...lite ledsen går jag vidare...tänker vara snäll och lämna över nycklarna till Gustav som jobbar på lördag...när jag står utanför dörren kommer tanken som inte var med tidigare...det blir hans barlag som får tömma hissen...Vilken hemsk människa jag är...

Vandrar vidare hemåt efter överlämnandet, kommer på att jag glömt säga att mjölken är slut, något som är taskigt att smsa den här tiden på dygnet....

Har töat i dagar nu, har varit slaskigt och nu har det fryst på...

Efter tre tramptag på cykeln tappar jag fästet, krånglar fast ett ben i cykelramen och det andra slår i backen, jag skrapar ett hål i byxorna och utbrister ett litet AJ!

Upp på cykeln igen, benet inte så lyckligt, halkar igen, slår i samma knä som sedan förra fallet ådragit sig ett skrapsår...

Fortsätter, håller på att slinta, sätter ner foten... I EN VATTENPÖL...

Står stilla en stund och bestämmer mig att jag får gråta en liten stund.. något måste jag ju unna mig...

Promenerar vidare, det plaskar i skon och jag haltar....

Går in  i lägenheten...KAOS...kommer nu ihåg att jag var stressad...vilket innebar att jag slet ut min garderob för att hitta jobbartröjan..så det första jag ser när jag kommer in
1. hög med kläder utslitna på golvet

Jag går in och upptäcker att pga av att mina vanliga skor blev blöta av gårdagens slask så har jag slitut ut mina skor för att hitta ett par torra.
2. Hög med skor utslitna på golvet

Jag går in och ser min ena säng...kommmer nu ihåg att jag tvättat oc hdär ligger all den rena tvätten samt den 40gradiga vita som jag inte hann med...
3. Ren samt lite smutsig tvätt fulla min ena säng

Jag tänker nu ska jag bara kasta mig ner i sängen och sova...kommer ihåg att jag tvättat, min sän g är obäddad
4.Inga sängkläder på sängen...


Jag orkar inte längre, beslutar att skriva av mig...

Så vad kan vi sammanfatta detta med, vad är jag frustrerad över och varför tycker jag synd om mig själv?

• kassaräkningen gick ej ihop efter många många försök
• hissen var ej tömd och gick ej att tömma utan att en stor ansträngning
• glömde min mobilladdar på rindi, hur ska jag överleva?
• Skrapade upp knä på vägen hem
• dränkte sko samt fot på vägen hem
• har kläder, skor och tvätt över hela lägenheten
• har inga sängkläder i min säng

Saker jag egentligen borde glädjas åt men inte kan för att det negativa blockerar mina glada känslor

• Jag har bokat alla tider jag skjutit upp...
• Tvätten är ren
• Jag har hjälpt en vän i nöd
• Jag har överlämnat barnycklarna
• Jag lyckades med allt annat under kvällen
• Ingen varken bråkade eller spillde

Jag behöver en kram...