Frigate

"...jag öppnade dörren,  ett dunkelt sken från gatulamporna utanför lyste upp det i övrigt nattsvarta rummet  och allt var stilla...jag tog några steg in i rummet, ljudet av hur vinden blåste genom buskarnasblad utanför var det enda ljudet jag hörde...helt plötsligt, gardinerna gled längs med golvet...balkongdörren var öppen, det verkade den ha varit länge....jag kände en rysning gå genom kroppen och vände mig om, ingenting där....alldeles stilla....jag hade nu tänt lamporna och snabbt dragit igen balkongdörren, säkert ingenting tänkte jag....men å så fel jag hade...jag hörde något bakom mig och vände mig...inget där...jag gick ut i hallen för att ta av mig skorna och där skymtade jag något mörk röra sig snett bakom mig....jag vände mig om....

Det skulle jag aldrig ha gjort....där var den, kårarna gick längs ryggraden.... jag sprang in i badrummet i hopp om att den skulle försvinna... väl där inne ryste jag i hela kroppen och jag tittade paranoit omkring mig, hade den följt mig in....ståendes i badrummet ångrade jag mig, bättre veta var den är än att låta den gömma sig....

Jag öppnade dörren och den var borta, jag granskade varje vägg, varje skrymsle i hela lägenheten, var var den?"

Nu sitter jag här vid min dator, kastar en blick över axeln varje sekund, känner en krypande känsla benen, armarna överallt!  Det känns som om jag är instängd i ett hus med en mördare, en mördare som jagar mig, som kan finns var som helst och närsomhelst kasta sig över mig....

Min nattssömn är förstörd tack vare denna varelse

http://farm1.static.flickr.com/63/223088827_631b9ed78f.jpg?v=0 

 -En oväntad ölfontän som träffade min fd granne=P

 -Killen som blev så full att han hälsade på allt och alla hela vägen till efterfesten

-Dansande

-Ett upphittad bankkort som engagerade alla i jakten på att hitta stackaren som förlorat det(misslyckades) så vi spärrade det genom att ringa swedbank halv 3 på natten, som de snälla människor vi är(stackare som måste jobba på  swedbank den tiden på dygnet)

-Fick träffa nya roliga människor(spec ex grannens tjej, vilken gullig flicka)

Men det mest minnesvärda måste vara när jag vandrade hem från efterfesten, solen börjar gå upp över horisonten, fåglarna kvittrar i gryningen, daggen skimmrar i gräset och på en ödsligväg vandrar jag och längre fram ser jag en tjej komma gående för att passera mig. Vi båda har party outfitten på, jackorna dragna tätt omkring oss, partysminket sitter inte lika fint som det gjort tidigare under kvällen. 

När vi möts tittar hon upp på mig och säger med ett leede, "Walk of Shame?", något som i studen kändes mer naturligt att höra än ett "Hej"...jag skakade på huvet och svarade ärligt "efterfest".... hon log lurigt och svarade troligen mindre ärligt "jag med"..sedan skilldes vi åt och vandrade båda åt varsitt håll...

sedan när jag vandrade vidare på en återigen ödslig väg så kändes det hela lite surrealistiskt men ändå underbart...

Där vandrade jag omkring, hittade en väska, men det var inte det intressant...mitt på ett bord stod en ensam strykbräda...den var så liten att jag knappt kunde bestämma om jag kunde kalla den bräda, kanske var det en liten träflisa egentligen... oavsett så konstaterade jag att om man har ett strykjärn(också litet) hemma så bör man ha en strykbräda...sen när man inte bor i ett slott så rymms inte de gigantiska normala strykbrödorna...

sedan då jag promenerade hem började jag fundera på  allt som har med strykning,mangling och sträckning att göra.... 

När jag var liten älskade jag att mangla,  mamma sa att jag bara skulle mangla stora saker som sängkläder, dukar och sånt men jag stoppade in allt möjligt...allt från strumpor till hårsnoddar...jag älskade att titta på och se hur det rullades in och sen när den var inne fick man trycka på en knapp så kom allt ut igen...och då var de helt platta....Men vem har en mangel hemma idag?

Sträckning var också något man gjorde när man var liten,  jag stod på en sida och min syster på andra sidan och emellan oss hade vi ett lakan som vi slet allt vi kunde i innan vi vek. Man fick slita och skaka och om man tappade greppet ramlade den andra bakåt...roligt var det...Men inte sträcker jag något idag inte...kanske beror på att jag inte har någon som kan hålla i på andra sidan...

Sedan kommer vi till att stryka saker, hemma hos föräldrarna har vi en korg som skata fylls med örngott, skjortor och andra saker som skrynklar sig och då och då tar någon fram den korgen och sätter sig och stryker. Antingen är det mormor som är på besök som tillbringar dagen i vår tvättstuga eller så  plockar någon upp den och stryker framför tvn. 

Jag har inte tid för sånt(har jag fått för mig), jag har inte nog mycket kläder för att vara utan dem till jag tagit tag i strykandet, utan jag mölar in det i garderoben och hoppas att det ska platta till sig självt...vi är nog för lata för att stryka helt enkelt..

Så nu när jag kommit hem och tänkt på svunna tiders släta tyger så funderar jag....kommer denna strykbräda förevigt tillbringa sin tid i städskrubbens mörker eller kommer den ge mig kraften jag behöver för att vilja leva ett liv bland oskynkliga kläder?