Frigate

Min plattång, min underbara plattång...och inte vilken plattång som helst utan en Ga.Ma CP1...för många säger detta inte något men det är en proffessionel frisäörs plattång....och nu denna morgon har jag delat den i 8 bitar...

Första tanken är att springa till datorn och beställa en ny så har jag den inom 24 timmar...sen kommer jag på att den kostar över 500 så jag ändrar mig...jag försöekr pussla ihop den men ger upp och går  till skolan....

sedan då jag kommer hem ligger den fortfarande där i bitar och jag tänker....NEJ...jag vägrar...så jag sätter mig ner och ser över skadan...hmm...fram med verktygslådan, monterar det som går sedan gräver jag fram min FM-sändare(som bör hedras för sin hjälteinsats) och tar en skruv därifrån och efter en halvtimmes skruvande ser de iaf hel ut.....

nu kommer det ultimata testet...in i uttaget med den, slå på och ställ dig på ett säkert avstånd....den sprutar varken eld eller blixtar...jag går närmre och lyfter upp den. nästa test.....är den varm?....jagvet att den ska bli varm på 30 sekunder så inga fingrar emelllan...när jag drar en tyg bit på båda sidor...den blir varm på båda....

Jag har lyckats!!!!! Jag har lagat min plattång(tyvärr förlorade vi FM sändaren i processen) men platttången är vid liv...

Ska prova den om några dagar, då får vi se...men än så länge är allt bra...

Hoppet- det sista som överger människan, säger man ju och idag tänkte jag ge mig själv lite hopp att leva på några timmar. Hur tänkte jag då göra detta? Det är simpelt. Det jag gjorde går att göra på två sätt, antingen bara undvika in i det sista eller ge sig en liten tjuvtitt för att utöka spänningen. 

Jag gjorde det andra, på väg till jobbet tjuvkikade jag in i brevlådan, ett vitt kuvert! Sen beslutade jag att spara spänningen till senare och gick därifrån. För när det gäller post är det inte bara spänning och nyfikenhet utan det handlar om hopp också. Hopp om ett fint skrivet brev från någon man inte hört av på länge, kanske en inbjudan till något eller för att dra på stort, kanske ett kärleksbrev. Men sen finns också alternativen reklam och räkningar. Så jag beslutade att hålla hoppet vid liv, kanske var detta det brev som innehöll lösningen på alla problem och öppnade dörren till mina drömmar...kanske...sådant vet man ju aldrig...

Arbetskvällen passerade och jag vandrar upp för trappen till brevlådan. Nu kommer en viktig detalj....hur min brevlåda ser ut. Jag bor i lägenhet så vi kan utelämna plåtskåp med dörr, man kan också utelämna vackera trälådor med naturmotiv och namn i kursiv stil, man kan till och med glömma en grön plastlåda med gatunumret på som står tillsammans med andra lådor utanför grannens hus. Som jag nämde bor jag i lägenhet men det är en studentlägenhet så vi kan utelämna ännu ett alternativ...lucka i dörren så posten faller in på golvet så att man snubblar på den och ibland lämnar man kvar de ointressanta delarna som reklamen så att de efter ett tags gående på blir en del av dörrmattan. Nä min brevlåda är en sådan, där det hänger en fyrkantigt formad låda på väggen med små luckor över hela och en nyckel till varje. En nyckel man sällan orkar ta fram så istället stoppar man in fingrarna genom inkastet och kämpar en evighet för att få ut posten för att sedan känna sig stolt att man fått ut den med sina nu blåmärkta fingrar.

Så åter till det vita kuvertet, att få ut tidningar ur luckan är relativt enkelt då man fått in tekniken men små kuvert som verkligen trycker sig mot botten är svårare. Det här var ett sådant, nästan så jag hörde det säga " tryck er mot botten, låtsas ni är en del av den, hon ska inte få ut oss, hon ska inte!!!"  jag kämpade vidare....Tankarna vandrade i huvudet växlande mellan olika fantasier om brevet och onda tankar om brevfacket. Båda tankarna eskalerar under processens gång, brevet börjar med kanske ett papper från jobbet eller skolan för att övergå till "tänk om mamma hittat på något" till "tänk om min kära kusin skrivit mig något roligt" till "min framtida kärlek har funnit mig och skrivit ett brev" och mina åsikter om den trånga lilla brevluckan kan ni ju gissa. En ledtråd, det började med tanken "det här blir inga problem"....

Jag fortsätter pilla, lyckas få kuvertet till väggen av lådan, tänker om jag trycker borde den lämna sitt fastklistrade läge mot botten....men icket...jag provar flera olika strategier..tillslut får jag grepp om det mellan toppen av två fingrar, sakta drar jag det mot öppningen med min andra hand upphållandes luckan. Jag vrider fingrarna så att de smidigt ska komma ut och vad händer inte, jag tappar det...jag tar ut fingrarna hoppar några gånger och ger mig sedan in i matchen igen, tanken på att ta fram nyckeln vägrar infinna sig....till slut får jag grepp om det och drar sakta ut det ur luckan, det är vitt, jag drar lite till, fortfarande ingen syn av avsändaren....lite till...och där står det.....

ellos
501 86 Borås

innehåll: värdecheckar

jag går in i min lägenhet, låter brevet landa på dörrmattan, sätter mig på sängen fullt påklädd och tänker för mig själv...

"ellos...ellos...nu vet jag iaf vart allt hopp tar vägen..."

Detta godis kommer ofta fint pakterat i ett ägg målat med kycklingar och harar på, en mycket trevlig tradition måste jag säga. 

Men nu ska jag inte skriva om hur trevligt gratis godis utan något helt annat.

Nackdelen med godis man får är att man inte får välja själv så oddsen att något man tycker är äckligt finns i ägget är stor.  Första dagarna( eller timmarna...i värsta fall minutrarna... beroende på hur länge folk kan kontrollera sina begär) äter man det goda godiset, kanske hamnar i nån typ av godiskoma men njuter ändå vidare av det goda....

Men sen kommer en tid då bara de där äckliga godisarna ligger kvar i ägget(och några okända godisar man aldrig smakat och inte vågat prova)....nu kommer ett uppehåll, en paus tas från godisätandet, egentligen borde man kanske sluta äta nu, varför tvinga i sig det som är äckligt?

Men sen när man passerat ägget ett par gånger tar man beslutet att prova de okända godisarna, vilket kan  vara allt från vinst till stora nitlotter, ofta är det det andra för min del.... Sen när en av varje av dessa ätits upp och kanske resterande av de ätliga så kommer ytterliggare ett uppehåll... det är bara de äckliga kvar nu...

Sen passerar man ägget ytterliggare ett par gånger, jag är i det stadiet nu med mitt påskägg, och imorse så tog jag det näst sista hemska steget...kan nämna att jag inte gillar lakrits och där i ägget låg en godis som är hälften lakrits och hälften något jag finner ätligt...vad gör jag? äter den ätliga halvan, råkar få med lite lakrits ibland men försöker att inte låtsas om det...

Nu finns bara ett steg kvar...inte kunna motstå tanken på godis och äta de äckliga också, tortera sig igenom smaken bara för att... varför torterar vi oss själva för att vi inte kan motstå frestelserna här i livet...

När nu ska jag göra mig av med ägget och frestelsen  sedan ska jag känna mig lite stolt över mig själv, sen kommer en liten ånger period men efter det är jag fri!!!!

Farmor:

-jag köpte en riktigt bra dammsugare för ett tag sen på fonus...

innan hon hunnit rätta sig med konsum hade våra tankar hunnit alldeles för långt, klura på den ni, hur skulle ni passa in dammsugarförsäljning i begravningsbyrakonceptet.