...för i en perfekt värld finns inga brända popcorn!
jag är en sån där varelse som då och då känner ett sug efter popcorn... vissa dagar micropopcorn andra dagar kastrullpopcorn....men det finns ett problem, problemet utgår från hypotesen att jag inte är perfekt...
för ibland så bränner jag popcorn inte så mycket att jag behöver ringa brandkåren men såpass mycket att 5% kanske blir oätliga...med kastrullpopcorn så är ofta alltihop förpestad om man inte poppad i omgångar..men med micropopcorn är det en annan femma..
man ser några få mörka fläckar på påsen och tänker nej men man ger inte upp ännu..man häller upp dem i en skål och kastar de uppenbart brända..problemet är att det finns doldisar, dessa av olika grader..först granskar man skålens innehåll och slänger dem med minsta färgskiftning..men sen finns det dem som gömmer sig....man vet att de finns där men man kan inget göra...
först sitter man och ömsint väljer ut de bästa popcoren under denna process är det få felsteg..sen glömmer man av sig och tar en näva..men se...det skulle du inte ha gjort!!! för där låg det en kanske två..du känner det vid första tuggan och egentligen vill du spotta ut det...men hur skulle det se ut...nej du tvingar i dig dem och hoppas att eftersmaken skall försvinna fort..men det gör den inte...
och när du tror att allt är bra igen då tar du av misstag en näve till...en ondskans näve...och i den stunden önskar du att du var perfekt..för i en perfekt värld finns inga brända popcorn!
