Frigate

TRASSEL!!!

ibland undrar jag lite var min civila plikt slutar, är det vi okända människor som är dagens räddare i nöden eller är det bättre att leva lyckligt ovetandes?

imorse då jag cyklade till jobbet så cyklade en dam framför mig, hon var iklädd en svart kjol, inget konstigt med det, men så fort solen träffade damens bak så blev kjolen helt plötsligt genomskinlig....då damen valt string som underklädsel gjorde jag antagandet att hon inte var medveten av solens effekter på denna kjol....

nu fanns inte tanken att jaga efter henne eller cykla upp bredvid och skrika "din kjol är genomskinlig!!" men sen är frågan den informationen hade kanske gjort henne nytta... jag gjorde snabbt en konsekvenslista i mitt huvud...

Damen cyklar ovetandes vidare:

1. ...lyckligt ovetandes...
2. någon påpekar det senare under dagen och hon tänker "har jag gått runt halvnaken hela dag?????"
3. hon kommer på det själv med samma tankeresultat som i alternativ 2.

Damen meddelas om läget:

1. Hon blir tacksam
2. Hon skäms oerhört över detta samt att hon meddelas av en främlig

Jag gissar på alternativ två...ja eller kanske inte "oerhört" men lite grann...om hon nu blir medveten kan detta sen i sig ha konsekvenser.

• Kommer hon vända om och cykla hem för att byta om och sen bli sen till jobbet?
• Kommer hon gömma sig på sin arbetsplats till butikerna öppnar och köpa något att skyla sig med?
• Kommer hon ta det med ro och acceptera situationen?

Oavsett får jag aldrig veta svaret på någon av dessa funderingar....jag sa inget och vi skildes åt i nästa vägkorsning...


Men när är det egentligen vårt civila plikt som främlingar att ingripa?

• När folk har mat mellan tänderna eller i halva ansiktet?
• När tröjan/kjolen/klänningen fastnat i byxorna/strumpbyxorna/trosorna?
• När kläderna du har verkar vara omedvetet genomskinliga?

Vissa dagar så går saker inte riktigt som planerat och man kan brusa upp lite kort och blir ja rent ut sagt förbannad....ofta är det en samling av händelser som leder till en liten händelse som får bägaren att tippa över... detta har hänt mig två gånger och båda gångerna har min cykel fått stå för den sista droppen... oftast för att den är galet inparkerad och ni kanske känner igen er i att när man ska få ut sin mycket inparkerade cykel är man för det första lite irriterad och därför inte lugn och metodisk...ofta tippar nån cykel på ens ben , amn sparkar i någons trampor och ens egen cykel hakar gärna i de andra cyklarna på alla möjliga ställen...



nu är jag en mycket kortsint person så dessa aggressioner eller rättare sagt den starka irritation som uppstår där varar bara några sekunder men jag hinner allti få ett litet sug av att missplacera dessa känslor, dvs låta den gå ut över någon intet ont anande, ett oförtjänt offer...


de senaste gångerna då detta skett har iaf mitt önskade offer alltid varit detsamma...dock lever denna fortfarande oventande om detta och kommer fortsätta med det... detta leder in på del två av det hela, mitt offer är faktiskt ett irritationsmoment i sig...

utanför min arbetsplats sitter ofta en man från butikernas öppning till stängning och spelar dragspel i sin mindre tjusiga hockeyfrilla...han kan max 10 låtar som han gärna kör på repris, favoriten är fågeldansen....needless to say så är fågeldansen ingen favorit och efter ett par hundra genomlyssningar har den fortfarande inte växt på mig...

oavsett kombinerar man inparkerad cykel efter en lång arbetsdag så sitter inte denna dragspelare säkert, som tur är har jag inte problem att kontrollera situationen men i min fantasi kan vi väl säga att att denna dragspelare blir "offer för (delvis) oförtjänade aggressioner"!!!!!

visst känns det som att det kan bli en dålig dag om frysen stått på glänt en natt men jag måste säga att jag är lite små stolt över mig själv och min reaktion....kanske kan det bero på att killen min kände sig mindre positiv till det hela så jag var tvungen att kompensera...

storyn börjar iaf med att han upptäckt att frysen stått på glänt och slår mig en signal på jobbet och beskriver det hela som att det ser ut som att en blodbad ägt rum på mitt köksgolv....


när jag kommer hem och ser förödelsen kan jag inte annat än att hålla med, dock ett mindre konventionellt sådant då sörjan verkar innehålla en tredjedel glass också....

efter en lite närmre kontroll så är det faktiskt bara glassen och ett paketmjölk(som frysts in ett halvår tidigare, samma dag som bäst före datumet,  och tänkt att "denna kan jag säkert göra något vettigt av" men som aldrig blivit av...ja och ltie blod förståss...oavsett så känner jag ingen större förlust. Om ödet tycker att jag ska göra mig av med lite onyttigheter och ett mjölkpaket som gett mig dåligt samvete ett halvår så kan jag acceptera det.
                       


i frysen låg i övrigt lite blandade varor, samliga som borde klara att frysas om samt en halv älg (som är boven kring blodbadet), denna älg tillhör egentligen föräldrarna som pågrundav platsbrist inkvarterat denne hos mig men detta gav mig nu en anledning att låta den stackars älgen adressändra och flytta hem igen... så efter en tur till föräldrarna med två kassar älg och en halvkasse med mina egna frysta inhandlingar  så var nu frysen tom och problemet löst.

så sammanfattningsvis har vi resultatet av det hela

+

1. Fick äntligen skicka iväg älgköttet till dess rättmätiga frys

2. Fick en anledning att avfrosta frysen

3. Fick en anledning att noga skura köksgolvet

4. Tog chansen att släga lite skräp (som det gamla samvetspåverkande mjölkpaketet)


-

1. Alltid lite jobbigt med oväntad städning