Frigate

Så något jag tidigt märkte ute på mitt cykeläventyr är att snölagret inte är lika tjockt överallt ... det finns underbara 1cm och hemska 15cm...

på väg till ICA maxi kände jag mig duktig som begav mig ut, jag staqnnade och fotade naturen, jag var glad att jag tagit på mig leggings under jeansen och allt var bara underbart...

efter maxi begav jag mig mot rusta, på en cykelväg som ej skottats med en snöhöjd på ca 5cm minst...
under denna sträcka uppstod flera känslor
Glädje, Ilska, lycka och mycket frustration...

Under denna sträcka tänktes även några tankar
- Jag önskar jag hade en bil...
- Hur ska jag överleva detta?
- Vilket träningspass...
- Nej nej nej nej NEJ...pust...JA...
- Vilka benmuskler jag ska få...
- Det är omöjligt att cykla rakt, nästan omöjligt att cykla....
-  Var är jag??????
- Jag älskar mina välmönstrade däck!!!
- Finns ingen lägre växel..
- Jag har fortfarande ingen aning om var jag är?
- Jag hoppas jag fortfarande är i närheten av Visby...
-Oj jag ser Rusta....Jag överlevde

Sen inhandlade jag där lite glitter och påbörjade färden hemåt...

Vilket jag inte hade någon aning om vart det var...men efter många om och men så lyckades jag återvända...
en sak jag lärde mig på den sista sträckan är att det inte är lätt att cykla om en tvillingbarnvagn då de tar upp hela cykelvägen och alternativet är djupsnö....jag valde djupsnö....dumt!