Frigate

Jag jobbar på bank och svarar ofta i telefon och det är inte bara rösten som visar ens ålder utan även ordval...
Internetbanken är en underbar skapelse, för oss unga är den en självklarhet, för oss är det en orimlighet att för han fylla i blanketter och skicka iväg med posten, vi äger inte ens frimärken. De äldre har alltid gått den vägen, många tycker att det fungerar bra så det fortsätter med det, sen så finns det undantagen som lärt sig internetbanken....

De är så söta när de stolt berättar att de suttit vid datan och betalat räkningar....datan är ett ord vi först förstod när vi såg vår mamma sitta där och stolt berätta vad hon sysslade med, visst 60 talisterna är rätt bevavandrade i datavärlden nu, men ändå... Sen finns det faktiskt 30 talister som också betalar via internetbanken och det är hur sött som helst att lyssna på när de berättar hur de gjort....

Men ibland undrar man hur stor generations klyftan egentligen är...Marie kom in helt normalt i mitt kontor idag och sa att hon kollat sin E-post, när senast sa någon i 20 års åldern E-post? Till och med hon blev chockad av sitt ordval...Så frågan är, är vi så unga som vi egentligen tror?

Något helt underbart är att det är sommar på riktigt, visst just nu är det sthlmsveckan
Nackdelar:

• Stan är full av bratz
• Inträdena fördubblas
• Tjejerna är snygga( sen finns det självklart en del överblonderat och översilikonerat men men)

Fördelar:

• Alla är flörtigare, öppnare och varje leende man får värmer på nått sätt
• Stan är full av nya människor och inte samma gamla vanliga

Sen är frågan och fördelarna väger upp nackdelarna, det får vi se när veckan fortskrider.

Nu till alkisarna

Jag och Marie promenixade längs med muren mellan öster och busstationen och där satt alla alkisar på sin vanliga bänk och var äckliga som de vanligtvis är så jag påpekar
"Jag gillar inte alkisar men vem gör det?"
Marie ser sur ut och säger bestämt
"Jag gör det!!!"
"Alkisar?"
"Jag trodde du sa Alcazar"
Så i några sekunder av mitt liv fick jag tro att Marie älskade alkisar, det hade satt en spännande prägel på vår relation.

Sen kan jag säga att dansbanden och skeppen hör till samma situation, kanske inte något som går hand i hand.
Eller får ni ihop 1700 tals skepp med Sven Ingvars så får ni gärna berätta hur för mig.

Iaf så packade jag och Marie ihop sallad och ramlösa i en påse, en väska fylldes med tre filtar och jag knölade ner min Canon 400D i väskan sen började vi gå med en hörlur i varsitt öra.
I öronen ljöd dragspel och mycket annat spännande, dansbandsgalan och guldklavsutdelningen hade börjat.

Jag hade tom ansträngt mig och röstat en på Andreas till bästa sångare och Christian till bästa keyboardist. synd bara att inte dansarna ännu genomgått ett generationsbyte och förstått vad som är värt att uppskatta.
Egentligen vill jag inte skriva något ont men Skicka mig ett vykort med typ Thorleifs vann bästa låt. Lyssna på den så förstår ni hur deprimerad man kan bli, hemska tider.

Iaf så vandrade vi längst ut på den yttersta piren, kröp in under alla filtar, picknickade, lyssnade på dansbandsgalan och tittade på när Götheborg seglade ut ur Visby. Hon är så vacker att hade hon varit människa så hade jag varit lesbisk.

Äntligen får jag chansen att visa för er bloggläsare att jag inte är Paulinas dumma blondinkompis som lever på hennes intelligens... För en gångs skull har hon sagt något mindre intelligent som jag kan driva om och dela med mig till allmänheten av.. Enjoy!

Jag och Paulina är på väg hem efter en dag på jobbet när vi ser världens lyckligaste par ligga och myshångla på en filt ... Vi ser på varandra i samförstånd och säger att sådant inte borde vara tillåtet, vara kär och lycklig på offentliga platser sådär!! Finns det ingen medkänsla för de mindre kärleksöverrösta singlarna?? Jag, som har känslan av bitter singel färskt i minnet, säger att man bara vill skjuta spik i ögonen på dem. Paulina tycker dock inte att det är hemskt nog utan utbrister "Nej någonting värre!! Typ, BLÅBÄR!!!"

Vad söt hon är min tös... Jag skulle inte ha någonting emot att bli krigsfånge om det är hon som ska pressa mig på mitt lands innersta hemligheter....

Jobbar som tidigare nämnt på Länsförsäkringar på banksidan och just nu håller vi på att göra om insorteringssystemet för alla låneansökningar.

Tidigare har varje låneansökan bestått av typ 10-20 papper men nu ska det bara vara 2-5 så vi får kasta en massa.  Låter kanske extremt jätte super duper tråkigt men ni ska bara veta hur roligt det är...

Något mindre roligt är däremot att stoppa det i pärmar sen

Så efter jobbet hade jag och Marie planerat den perfekta eftermiddan och det var precis vad det blev.

Vi vandrade ner och la ut vår filt på en kulle vid havet där sedan vår kulinariska picknick plockades fram..
I de plastiga vinglaset rann det rosa vinet ner och på filten dukades plättar( sörlänningarnas pannkakor) fram tillsammans med hemmagjord hjortronsylt...Detta avnjöts sedan i solen med några omgångar yatzy...

I andra omgången så valde vi andra namn än våra egna, jag avslöjade däremot bara den första bokstaven i mitt.
R
Marie började gissa och fråga och tillslut så gick det upp ett ljus, hon visste redan att det var en karaktär, som är gammal med återblickar, det är en historiskt baserad film och den utspelar sig i början av 1900 talet. Hon utbrister:
"Titanic!!!"
"Reese Witherspoon!"

Efter en microsekunds  tänkande ändrar hon Reese till Rose, men man kan ju undra, hur skulle Reese Witherspoon sett ut i Titanic?