Frigate

Klockan börjar närma kvart i tre, vi har suttit i föreläsningssalen i flera timmar nu och hjärnverksamheten börjar närma sig noll, inte en teori till får plats i våra överfulla huvuden...Det är då hon visar den, egentligen bara en till managementmodell, men formen är annorlunda, den består inte av fyrkanter med en massa ord i. Eller den är  fylld med en mass ord men formen är annorlunda, och när tankarna inte längre kan hålla sig till den röda tråden så flyger de iväg långt långt bort, de påminner om en fransk massage. AC sitter bredvid mig och försöker se intresserad ut och jag skriver ner min iaktagelse på en lapp och visar henne... Det roliga i det hela är egentligen inte min iaktagelse utan ACs reaktion, på en föreläsning är man ju nästan rädd för att hosta till så att börja skratta är inte ens ett alternativ. Det skulle inte se bra ut om man började asgarva då föreläsaren försöker förklara en seriös modell, hon väljer alltså att vara tyst, men det går inte och i kampen mot att inte yttra ett ljud så börjar tårarna forsa ned för hennes kinder, något som är viktigt att påpeka är att hon sitter längst fram i mitten och hon kämpar med alla sina krafter att inte skratta...
Detta pågick säkert i ett par minuter innan läraren konstaterade att vi kunde behöva en rast, underbara situationer...

Dagens läxa: Skriv inte saker till AC under en föreläsning, även fast det kan leda till underhållande situationer

Så nu är stadiet då paniken brukar infalla...tror den gjort det även fast jag är lugn..kanske är för lugn nästan stel...som om jag svalt en kärra med betong...tror det är så jag känner mig, betongen har fyllt hela huvet också, går inte att gå in nått mer, och det lilla som går in försvinner i betongmassorna för att aldrig mer se ljuset...näe så illa är det inte, men inte är man mottaglig, på den nivår är jag som min mormors TV antenn, 1, 2och 4an är suddiga men jag har väldigt bra mottagning på tyska MTV, alltså, jag har fått in lite grann med är inte säker på det, många delar/kanaler fattas men orelevanta saker har jag memorerat....är inne på mitt 13 saft glas ikväll till exempel...

Dagens stora + : Jag fick kvällsjobbet på länsförsäkringar...

Tentan närmar sig med enorma kliv och stora språng, det är alltså nära nu...på fredag är det dags och ingenting sitter...har verkligen undivikit att plugga in i det sista men det är nog helt normalt...tänk om kotler( vår kära marknadsföringsbok) kunde utstråla något annat än orden jobbigt och tidskrävande...

Tänk om Kotler kunde vara en sån där stor sagobok i guld med sammetskanter, sidorna ska vara tjocka och med vackra anfanger på varje sida, då skulle det vara kul att läsa...

Gav iaf upp på den gigantiska boken och försöker nu ta mig igenom en sammafattnign på 150 sidor, har läst 5, har jag tur kommer jag läsa 10...försökte måla naglarna samtidigt, var så länge sen sist att jag fick bita av locket, och syns tydligt på korken att det är långa mellan rum mellan nagelmålandet, många fina bitmärken där...

Nu ska jag läsa 5 sidor till....kanske

På alla hjärtansdag fick jag ett blombud, när jag fick samtalet att blommorna stod utanför dörrent så lystes mina och maries ögon upp, spänningen steg och jag sprang ner för trapporna för att se vem som skickat blommor till mig en sån dag...
I samma sekund som jag tog tag i den inpaketerade buketten visste jag, och när jag öppnade fick jag see att jag hade rätt... I papperet låg vackra outslagna liljor med skimrande vita pärlor trädda på långa gröna strån, det var en jätte vacker bukett...Men på kortet stor "Kram från Mamma, Pappa och Antonia"...Först var man besviken att man inte hade nån beundrare därute sen så kände jag bara att jag ville le, jag blev jätte glad och det värmde i hela kroppen...

Idag slog liljorna ut i vitt och rosa




Tänk om jag inte fått några blommor alls...

Så då var et söndag igen, vardagarna går fort och helgerna går ännu fortare..

Fredag: Dags för mästerifest, eftersom det var dags för fest måste man ju klä upp sig lite, och lite brukar innebära steget över det man har på sig för tillfället, har man mjukisbyxor tar man jeans och har man jeans som jag nu hade så blev det klänning, en kort klänning och sedan begav jag mig ut i snöstorment...
För med den turen jag har så är det inte sol och vindstilla då jag tar på mig klänning utan snöstorm där snön kommer från sidan och inte uppifrån...sedan så ligger det ett lager snö på backen som passar underbart ihop med mina högklackade stövlar...hade iaf tur som inte snubblade...Väl nere på rindi så låg en uttråkad stämning över samlingen men denna stämning lyftes bort så maten nalkades...Hamnade vid det perfekta bordet iaf, bordet som var kvar sist då folk börjat gå och bordet där diskusionerna var djupgående kring laktosintolerans och andra lika spännande ämnen...jag var riktigt nöjd med mitt bordval iaf, det var nog det som gjorde kvällen, var nästan bara folk från det bordet som stannade kvar till slutet också vilket är ett fint bevis på mitt rätta bordval...I och med att alkohol halten höjdes i vårt blod så gick diskussionerna vidare in på allt mer udda och vanliga ämnen och ju mer tröttheten slog in så dök de välkända diskussions ämnena upp där några blir alltför djupa i sina förhållande situationer och andra pratar om spännande sex ställningar...precis som en efterfest ska se ut helt enkelt...I slutändan en riktigt bra kväll iaf


Lördag: Eftersom jag inte kommit i säng förrän sju på morgonen så fördrevs söndagen med att sova några minuter, se nått avsnitt av My name is earl, sova några minuter till och så fortsatte mönstret om och om igen...Sedan var det dags att klä sig och dra ner till jossan för en riktigt trevlig middag och en underbar efterätt...vit choiklad mousse med hallon..mmm....sedan drog det till mejjan på förfest, sedan rindi..inte riktigt peppad på fest så kröp i säng innan halv två...Ingen speciellt helt enkelt....en dag knappt värd att anteckna, troligen rätt tråkig att läsa om också men men...


Söndag: Att hjälpa någon plugga till en tenta är ganska intressant faktiskt...när man inte själv är stressad och panikslagen så sätter sig saker, nu begreppet stipulativ definition alltid sitta etsat i mitt minne...någon som också är väldigt intressant är att se personen som ska skriva tentan vara stressad och panikslagen, man upptäcker hur man själv borde se ut och fast man villl säga att personen ska ta det lugnt så vet man att det är inte det man själv vill höra nära man sitter omringad av böcker...en viss självinsikt alltså...
Något som är väldigt fascinerande är minnes tekniker, hur man gör för att komma ihåg saker...eller att rabbla ord eller skriva dem 50 000 ggr är väl inte så intressant...minnestekniken som jag tycker är roande är associations tekniken...att komma ihåg ett ord genom att assiciera det till något annat...Jag gör ofta liknelser som associationer, ex: kontext=sammanhang, en gräsplätt är mer i sitt sammanhang på en äng än på ett betonggolv...
ACs associationer är mer roande men gör också så att man minns saker, hon utgår från hur ord låter
Ex:
Inkommensurabel= ej jämförbara AC:" låter som snabel och de kan manj u inte jämföra"
Nomotetisk= allmängiltiga lagar som bygger på massdata ACs:" Nomo låter som Nemo, Nemo är en fisk och när fiskar föds är det jätte många, alltså massa fiskar"

Det är sånna saker som gör mig lite lycklig:)

Idag konstaterade Marie att stalker kan vara en av hennes framtida sysselsättningar...

Så Matt Dallas...Watch out!

Bakgrundsfakta:
Det är torsdag kväll, vilket innebär Supernatural kväll för mig, AC och Marie.  Jag är smått uttråkad och bestämmer mig för att smsa Erik i klassen och fråga om han vill hitta på nått nästkommande dag. Med tanke på att jag tidigare haft en hel del hemsläp så tittar AC och Marie på mig med en oroad min och AC utbrister att jag inte får göra något med Erik. Detta överförs sedan i en liknelse då jag säger " vet du hur jag känner mig då du säger så där"...."Som en jätte jätte stor gorilla".

Med förvånade och chockade miner från alla närvarande så börjar min liknelse...

Liknelsen:
Tänk er en stor gata, typ drottninggatan i Sthlm, full med folk(killar) och bara för att lägga lite stämning till det hela så gör bilden av denna gata svart vit, det får gärna utspela sig på 30-talet också för lite extra effekt.

Längs med gatan kommer en enorm gorilla, a la king kong (jag), med sina enorma armar släpandes längs med gat plattorna, armar som plöjer ner alla i sin väg och medan folk försöker springa för sitt liv så står Erik där framme alldeles stilla inväntandes sitt öde...Mitt bland de springande, skrikande människorna så hör man ett utrop...På en balkong som är vänd ut över gatan så står AC med en vit, lång klänning och långt blond hår som fladdrar i vinden med en näsduk i handen, hon utbrister förtvivlat "Nej, inte Erik"....men frågan är, är det redan försent?


Nope, han klarar sig...

Kort återberättande av mina senaste upplevda tio minuter...
Jag, AC och Marie har precis avslutat vårt grundarbete i köprätten och tar en kort paus innan de narkladdade lagarna ska återskapas i ett virtuellt dokument och skickas iväg...
Under denna paus uppstår ett enormt kaksug och jag och AC köper varsin rulle full med skum, hur goda som helst...Marie har ännu inte tagit beslutet om vilken kaka hon ska ha och när hon smakar på min så utbrister hon att de smakar sperma och går sin väg...

Diskusionen som fortsätter utgår från att Marie måste ha fått omkull en väldigt spännande kille och frågan om vad han ätit för speciellt är stor...Tänk om alla killars sperma kunde smaka som kakor, vore inte det trevligt?

Så då var det dags igen, melodifestivalen, vilket innebär att man ska mysa ner sig, dra på volymen och avsluta kvällen med irritation...
I år var det jag och Marie som inledde det gemensamma tittandet, vi dukade upp fint med ljus på bordet och njöt av festivalen med korvstroganoff som tilltugg...
E-type & the Poodles var en besvikelse, Amy Diamond chockerade med nått bra och Christer Sjögren var lika pinsam som förväntat...

En flaska vin senare och många hemska yttringar om Christer Sjögren bidrag så var det dags för sminkning...vid detta tillfälle knackar Ickis på dörren och vill ha kajal...Marie tar på sig denna uppgift, men det roliga är att killen kan inte blunda för att han är så full så då ber Marie honom äta en selleri...Killen ifrågasätter inte detta utan tuggar i sig den äckliga grönsaken...morgonen efter känner jag mig tvungen att fråga varför selleri...Svaret blir "Skulle bara se om jag kunde få honom att äta den", där satt man och trodde att denna kvinna besatt kunskaper om alkohol som man inte trodde fanns men istället ville hon bara driva med en kille som hon träffat för första gången.

kvällen förflöt, vi drog till rindi, drack en shaker, jag blev fullare än jag borde och sedan lunkade vi hemåt, kröp under täcket och slocknade....Morgonen efter är man mer bakis en någonsin, men dagen förflyter utan mer rörelser än nödvändigt...men ljuset är att då och då få fnissa till över selleriincidenten...helt underbart

Att vara vuxen, mogen förknippas ofta med stela middagsbjudningar och tillgjorda skratt, kanske överdriver men man kan iaf erkänna att det inte är samma saker som förknippas med att vara barn...

Igår kväll så var man uttråkad, sjukt uttråkad, satt i princip på sängen och räknade alla träd jag kunde se genom fönstret, i det stadiet är det lätt att konstatera att man är lite rastlös...det bar av till black sheep arms, 2 öl senare var man lika rastlös, drog till surfers men konstaterade att det var dags att ge upp och gå hem...
När jag och Ickis kom tillbaka till fält så drog vi ut Rasmus och begav oss till lekparken...

VI hoppade hage, hängde knäveck, gungade och lite allt möjligt...måste leka i lekparker oftare, det är hur roligt som helst

Det här kan ses som ett smått hatiskt inlägg men känner att jag behöver få ur mig det....känner mig som en tickande bomb med likfärgade kablar, ingen vet vilken som ska klippas av....

Så vad beror denna frustration på?

*Anklagelser att jag yttrat information som jag förvarar i mitt låsta innersta, som jag endast öppnar för några få...

*Inget förtroende, ingen tror att jag endast öppnar detta innersta för några få...

*Spridning, den information som det sägs att jag har yttrat har spridit sig ut över minfälten där explosion efter
explosion skapar tjocka moln som inte låter det minsta ljus sippra igenom...

*Hur man än vänder på det så får jag ta smällen, vem som än sagt, hittat på eller läckt ut allt detta så är det mig missilen söker och vem kan springa ifrån en missil?

Efter midnatt på torsdags kvällen så smyger min och Maries diskussion in på minnen, det är 90-tal, platsen är skolmatsalen på mellanstadiet och situationen är disco...alla sitter i varsitt hörn förutom de som står i små cirklar och dansar från fot till fot mitt på golvet. Musiken strömmar ut ur en halvkass bergsprängare och det finns ingen alkohol så långt ögat kan se....helt plötsligt spelas en av de lugna låtarna som kan vara celinie dion-my heart will go on, Five- until the time i through eller kanske S club 7- never had a dream come true....Alla börjar titta sig omkring, vissa pekar...vem ska man bjuda upp...man siktar in sig på pojken man är lite kär i och sedan så dansar man tryckare i vad som känns som en underbar evighet...

Jag och Marie konstaterade vi saknade de stunderna och funderade på en tema fest, 90 tals, mellanstadie disco...tyvärr kommer det aldrig bli så oskyldigt som det var då, ingen alkohol och inga konstiga baktakar...men skulle det inte vara underbart att återuppleva...

Det slutade iaf med att vi laddade hem alla backstreet boys album och konstaterade att texterna var långt ifrån bort glömda, vi gick igenom vilka som var snyggast i alla pojkband vi kunde komma på...fascinerade hur många affischer man hade på väggarna på den tiden... tror att musiken man lyssnade på där i början av tonåren kommer alltid att hänga kvar...kommer föralltid att vara en pojkbandstönt...och är nog rätt nöjd med det...finns ingen musik som innehåller så många sinnesstämningar....finns alltid en låt som passar, vet precis vilken som är dagens sinnesstämning men så smöriga ska vi inte bli =0P