Frigate

Så när jag flyttade hit med min pyttelilla 20 kilos packning så fanns en viktig sak i min väska...

Vantar...vem kan leva utan vantar?

Men sen kom kylan....inga problem tänkte mina vantar som klarat 40 minus i nordligare breddgrader...

men de hade FEL...

I ett desperat försök slet jag fram alla vantar jag hade, min lägenhet var täckt av vantar och jag gav varje par en chans för var dag som passerade...

Tunna stickade fingervantar: De klarade sig från dörren till cykeln...sen gav de upp..

Fleecevantar: Cykeln lämnade stället...sen gav de upp...

Fleecevantar med sånna dära svarta lappar på insidan:.. De klarade sig inte längre än de tidigare...

Min stickade vantar som mormor gjort: De gav upp efter den första vindpusten..

Mina lovika vantar min mormor stickat:  Lika vindtäta som en klänning av hönsnät, varma i lä men så kom en droppe regn som silade sig genom fibrerna för att kyla mina stackars fingrar...

Sista chansen gav jag mina
Skinn fingervantar: De klarade blåsten, de klarade regnet...men kylan...denna fuktiga, blåsiga kyla...(får kalla dem sommarvantar)

Kanske kan man tro att jag endast flyttade hit med en väska med vantar...men hade det varit fallet så borde något par klarat detta ultimata test...men icket...

Så jag knäppte jackan, drog på mig stövlarna, tryckte in håret i mössan, halsduken drog runt varv efter varv,  skymde sikten med en luva och begav mig ut...ut i kylan, ut i blåsten(som gjorde att riktningen framåt inte var det bästa alternativet) sam ösregnet, det som föll från skyarna piskade mitt ansikte...

Jag parkerade cykeln utanför Åhlens och där var de....

De hängde där på kroken och bara skrek...här är vi...titta hit...det är oss som du har väntat på...


och så var det...


De är av läder så vind och regntäta, sen har de ett foder, ett gudomligt foder...värmen bara strålade in i händerna...

Övertalade även Jenna att köpa ett par...

Så nu är vi redo....