Pasta
Vad många vet är att studenter inte lever med den största ekonomin....ett antagande många gör är vi lever i en nudelvärld...
men så är sällan fallet...visst finns det dem som föredrar den enkelheten men icket är det många...
något som vi däremot gillar är pasta, inte för att det är billigt utan det är något annat....och denna pasta är inte bara älskad av stundenter utan det är större än så....mycket större....
Jag kan nästan lova att majoriteten av den svenska befolkningen har/eller har haft pasta i skafferiet(eller på något annat klurigt ställe)....
Men det som är viktigt att ha i åtanke är att pasta är inte bara ett val vi gör, det är många... när man går in i affären så kan man börja med att skilja på det i spagetti(ev tagliatelle) och makaroner, (även i lasagneplattor men det är en helt annan värld....)
Spagettin lämnar vi här för det är strån, man kan inte ha så mycket variation på det...kanske variation med fullkorn eller sånna där färgade med bläckfiskkladd....
Det som är spännande är makaronerna och hela den värld man entrar då man står vid dessa hyllor...
Det finns så många sorter att den som kan namnge dem alla är duktig, eller har mycket tråkigt ibland...
jag kan gissa att många av dessa svenskar med pasta i skåpet har mer än bara en sort...
Till en början finns alt från skruvar till fjärilsformade, sen finns de även i olika färger och mycket annat....
Men jag tycker att det är en bra grej, det är ett sätt för oss "vuxna" att få vara barn lite till utan att någon märker det...
Vi använder fina uppläggningar som vår anledning men egentligen tror jag att vi gillar att kunna stapla dem på tallriken, läggga upp en ordningsstrategi och till och med se hur de olika färgerna blandar sig....vi gillar variationen och lekfullheten....
Vi har däremot en gräns, när de är i former av princossor och nalle puh så kan vi inte smussla in det i vuxenheten längre...men att vi tagit oss till skruvar och fjärilar tycker jag är ett steg i rätt riktning...:)
men så är sällan fallet...visst finns det dem som föredrar den enkelheten men icket är det många...
något som vi däremot gillar är pasta, inte för att det är billigt utan det är något annat....och denna pasta är inte bara älskad av stundenter utan det är större än så....mycket större....
Jag kan nästan lova att majoriteten av den svenska befolkningen har/eller har haft pasta i skafferiet(eller på något annat klurigt ställe)....
Men det som är viktigt att ha i åtanke är att pasta är inte bara ett val vi gör, det är många... när man går in i affären så kan man börja med att skilja på det i spagetti(ev tagliatelle) och makaroner, (även i lasagneplattor men det är en helt annan värld....)
Spagettin lämnar vi här för det är strån, man kan inte ha så mycket variation på det...kanske variation med fullkorn eller sånna där färgade med bläckfiskkladd....
Det som är spännande är makaronerna och hela den värld man entrar då man står vid dessa hyllor...
Det finns så många sorter att den som kan namnge dem alla är duktig, eller har mycket tråkigt ibland...
jag kan gissa att många av dessa svenskar med pasta i skåpet har mer än bara en sort...
Till en början finns alt från skruvar till fjärilsformade, sen finns de även i olika färger och mycket annat....
Men jag tycker att det är en bra grej, det är ett sätt för oss "vuxna" att få vara barn lite till utan att någon märker det...
Vi använder fina uppläggningar som vår anledning men egentligen tror jag att vi gillar att kunna stapla dem på tallriken, läggga upp en ordningsstrategi och till och med se hur de olika färgerna blandar sig....vi gillar variationen och lekfullheten....
Vi har däremot en gräns, när de är i former av princossor och nalle puh så kan vi inte smussla in det i vuxenheten längre...men att vi tagit oss till skruvar och fjärilar tycker jag är ett steg i rätt riktning...:)
Stolthet...
Alla älskar vi att kunna gå fram och peka på något och säga
"Den där har jag gjort!!!"
Tyvärr fungerar det inte på allt, för det är något man likagärna kan säga idag som om flera år...så det finns alltså ett krav...
det ska vara bestående...
städning och diskning är två saker som inte når upp till kravet...
1. några timmar senare är det lika stökigt igen...stoltheten varar alltså inte länge...
2. skulle du vara stolt över det år senare så skulle det inte direkt se bra ut...vad skulle du tänka om din vän pekade på diskstället och sa "Här diskade jag för 5 år sen, visst blev det fint?"
"Den där har jag gjort!!!"
Tyvärr fungerar det inte på allt, för det är något man likagärna kan säga idag som om flera år...så det finns alltså ett krav...
det ska vara bestående...
städning och diskning är två saker som inte når upp till kravet...
1. några timmar senare är det lika stökigt igen...stoltheten varar alltså inte länge...
2. skulle du vara stolt över det år senare så skulle det inte direkt se bra ut...vad skulle du tänka om din vän pekade på diskstället och sa "Här diskade jag för 5 år sen, visst blev det fint?"
Frågor och konstateranden i övertrötthetens skugga...
Nu när man väl kommit hem och börjat tömma kameran upptäcker man saker....till exempel filmer i dålig kvalité som spelats in i det övertröttaste stunderna i vår livstid...
filmer som efteråt får en att ställa sig frågor som...
Hur låter en ko när den ligger på rygg?
och konstaterande man gör då intelligensen åter sitter på plats...jenny kom tillexempel på en sak om borde funnits i våra tankar tidigare....
Maskar kan inte ligga på rygg....
Jag hoppas ni alla där ute också får uppleva sådana övertrötta stunder någongång och förhoppningsvis har ni vett att filma det hela...för gråa stunder är de en ljusglimt i tillvaron...
filmer som efteråt får en att ställa sig frågor som...
Hur låter en ko när den ligger på rygg?
och konstaterande man gör då intelligensen åter sitter på plats...jenny kom tillexempel på en sak om borde funnits i våra tankar tidigare....
Maskar kan inte ligga på rygg....
Jag hoppas ni alla där ute också får uppleva sådana övertrötta stunder någongång och förhoppningsvis har ni vett att filma det hela...för gråa stunder är de en ljusglimt i tillvaron...
Kanske en bekräftelse?
Generell uppfattning eller nått som nån sagt, som spridit sig vidare? oavsett så har det sagt...om alla yrken dessutom...
oj...vad oduktig jag varit...så kanske är det det dags att bli duktig....det får vara ett av årets...ska inte säga löften, men ärliga försök iaf...
det och läsa mer böcker=) och kanske träna mer...så man inte viker från standard för mycket...
- Elektrikers eldragning ser hemsk ut hemma( min pappa är elektriker och han har nog en de största skarvsladdsamlingara hemma...så kanske sant)
- Frisörer ser hemska ut i håret( ingen aning, inte funderat på, men kanske?)
- Kläddesigners klär sig fult( mycket sant ofta iaf)
- Ekonomer har dålig koll på sin egen ekonomi...
oj...vad oduktig jag varit...så kanske är det det dags att bli duktig....det får vara ett av årets...ska inte säga löften, men ärliga försök iaf...
det och läsa mer böcker=) och kanske träna mer...så man inte viker från standard för mycket...
Talet...
Som några av er kanske minns så skrev jag och min kära kusin en brev till våra kära kusin Ida då vi upptäckt att hon växt upp och förlovat sig...detta brev gjorde succe och lästes av många...på hennes bröllop låg det till och med paketbordet för allmänbeskådan...så stor var succen som brevet gjorde...
men vi fick inte bara beröm utan också en massa hintar om att vi borde sparat detta till bröllopet som ett tal...så på nyårsaftonen, mycket sent, vi kan väl säga fyra på morgonen på nyårsdagen egentligen...så började vi komponera ett tal i samma anda, ett tal som itne skulle göra någon besviken...
Briljanta idéer strömmade ut på papper efter papper....idéerna blev däremot mindre och mindre briljanta ju mer klockan blev...som tur var fanns det nog många briljanta idéer för att skapa det som i framtiden endast kommer refereras till som "Talet"....
Sedan så kom dagen för bröllopet, vacker som i en saga, talet hölls och om man sammanställer de positiva reaktionerna som måste jag säga att vi lyckades...
Här nedan kommer en kopa av talet(som saknar vissa briljanta tillägg som kom vid framförandet)
men vi fick inte bara beröm utan också en massa hintar om att vi borde sparat detta till bröllopet som ett tal...så på nyårsaftonen, mycket sent, vi kan väl säga fyra på morgonen på nyårsdagen egentligen...så började vi komponera ett tal i samma anda, ett tal som itne skulle göra någon besviken...
Briljanta idéer strömmade ut på papper efter papper....idéerna blev däremot mindre och mindre briljanta ju mer klockan blev...som tur var fanns det nog många briljanta idéer för att skapa det som i framtiden endast kommer refereras till som "Talet"....
Sedan så kom dagen för bröllopet, vacker som i en saga, talet hölls och om man sammanställer de positiva reaktionerna som måste jag säga att vi lyckades...
Här nedan kommer en kopa av talet(som saknar vissa briljanta tillägg som kom vid framförandet)
Att bli behandlad som eller att vara ett barn....
Så nu har jag vistats i norrland i tre veckor...tre veckor i samma hus som mina föräldrar där vi....umgåtts...
något många lär sig här i livet är att när man flyttar hemifrån (på riktigt menar jag nu, inte samma stad eller ens samma kommun då man åker hem hela tiden och äter middag eller bor på helgerna och låtsas att man är en egen person fast man egentligen mentalt bor hemma)...det man upptäcker här är att det är svårt att åka hem en längre tid igen, man upptäcker att man samma stund som man ställer väskan i hallen så blir man behandlad som dagen man flyttade....eller ännu värre, man blir som man var dagen man flyttade...
Är du osäker på att detta har hänt...se lista nedan, ju fler ja desto säkrare kan du vara:
Jag halkade faktiskt inte in helt på detta beteende, men visst kände man det bulta inombords, som om det bara ville ut....
Kanske är det ibland hemskt att vara med sina föräldrar...
Men det lyckliga hej kramen när man kommer, de glada minerna man får när de paserar en i soffan, deras försök att umgås på alla sätt och vis och den sorgsna kramen när man åker gör att man skulle vilja åka hem oftar...
Jag älskar mina föräldrar men det jag inte älskar är min motvilja att städa rummet/tvätta/diska/laga middag/klippa hunden/skotta snö och det gnälliga jaget som nu försöker smyga fram...
något många lär sig här i livet är att när man flyttar hemifrån (på riktigt menar jag nu, inte samma stad eller ens samma kommun då man åker hem hela tiden och äter middag eller bor på helgerna och låtsas att man är en egen person fast man egentligen mentalt bor hemma)...det man upptäcker här är att det är svårt att åka hem en längre tid igen, man upptäcker att man samma stund som man ställer väskan i hallen så blir man behandlad som dagen man flyttade....eller ännu värre, man blir som man var dagen man flyttade...
Är du osäker på att detta har hänt...se lista nedan, ju fler ja desto säkrare kan du vara:
- De ber dig städa rummet/tvätta/diska/laga middag/klippa hunden/skotta snö eller liknande(inte bara som en snäll grej utan som ett krav)
- De påpekar hur lat du är
- De ber dig svara i hemtelefonen(som det ens finns en ynka procents chans att det skulle vara till dig)
- De frågar dig var saker finns(du som inte ens varit hemma på ett par månader
- Du blir gnällig
- Du gör saker av princip
- Latheten ökar, du som i vanliga fall diskar, lagar mat och städar ligger nu på soffan på heltid
- Du ber dina föräldrar hämta saker och fixa saker åt dig
- Du ber att få saker då ni åker och handlar
Jag halkade faktiskt inte in helt på detta beteende, men visst kände man det bulta inombords, som om det bara ville ut....
Kanske är det ibland hemskt att vara med sina föräldrar...
Men det lyckliga hej kramen när man kommer, de glada minerna man får när de paserar en i soffan, deras försök att umgås på alla sätt och vis och den sorgsna kramen när man åker gör att man skulle vilja åka hem oftar...
Jag älskar mina föräldrar men det jag inte älskar är min motvilja att städa rummet/tvätta/diska/laga middag/klippa hunden/skotta snö och det gnälliga jaget som nu försöker smyga fram...
