Frigate

Klockan börjar närma kvart i tre, vi har suttit i föreläsningssalen i flera timmar nu och hjärnverksamheten börjar närma sig noll, inte en teori till får plats i våra överfulla huvuden...Det är då hon visar den, egentligen bara en till managementmodell, men formen är annorlunda, den består inte av fyrkanter med en massa ord i. Eller den är  fylld med en mass ord men formen är annorlunda, och när tankarna inte längre kan hålla sig till den röda tråden så flyger de iväg långt långt bort, de påminner om en fransk massage. AC sitter bredvid mig och försöker se intresserad ut och jag skriver ner min iaktagelse på en lapp och visar henne... Det roliga i det hela är egentligen inte min iaktagelse utan ACs reaktion, på en föreläsning är man ju nästan rädd för att hosta till så att börja skratta är inte ens ett alternativ. Det skulle inte se bra ut om man började asgarva då föreläsaren försöker förklara en seriös modell, hon väljer alltså att vara tyst, men det går inte och i kampen mot att inte yttra ett ljud så börjar tårarna forsa ned för hennes kinder, något som är viktigt att påpeka är att hon sitter längst fram i mitten och hon kämpar med alla sina krafter att inte skratta...
Detta pågick säkert i ett par minuter innan läraren konstaterade att vi kunde behöva en rast, underbara situationer...

Dagens läxa: Skriv inte saker till AC under en föreläsning, även fast det kan leda till underhållande situationer