En rätt så klumpig kram med en perkulator...

Jag skulle definitivt kalla mig själv för klumpig, en egenskap som inte passar väl ihop mitt ärvda usla läkkött, som min kropp ser ut så kan man tro att jag jobbar med taggtråd näck, men det är bara den där klumpigheten och det där läkköttet som lurar en...

Nu tänkte jag berätta om en av mina klumpigheter som för en gångs skull inte slutade i ett "fint" ärr (dvs ska inte berätta om jag när min hand ville bli närgången med ugnen för någon vecka sen, det såret kommer troligen bli ett fint ärr till min samling)..

iaf häromdagen skulle jag plocka ut en kastrull ur ett skåp(inte så svårt tänker ni) denna kastrull stod i botten av en hög med kastruller(ja det är väl bara att lyfta ut dessa först tänker ni eller åtminstone lyfta dem som var ovan på) nä jag böjer mig in i skåpet och försöker dra ut den långsamt ju mer jag drar desto mer böjer jag mig fram. Detta resulterar delvis  i vad jag velat uppnå, jag lyckas dra ut kastrullen men det får också en annan konsekvens, en mycket ofrivillig kram med en alldeles för varm perkulator.


men jag kan komma med det glädjande beskedet att ett ton handkräm på kinden senare så är faran över och jag slipper leva ett liv med en fint "perkulator"ärr på min kind =)

Kommentarer
Postat av: Jenny

Haha, det känns som om det hade blivit ett ärr som man ljuger om när någon frågar..

-vad har du gjort där?

-eeh, jag räddade ett barn ur ett överhettat pannrum...

2011-07-27 @ 11:19:48
URL: http://yens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0