Min lilla strykbräda & jag

Idag efter jobbet promenerade jag hem, regnet föll från himlen och en del av mig tänka....då blir det en filmkväll själv isoffan då igen....för att då kompensera för mitt eviga soffliggande tänkte jag att jag tar mig en tur på stan...köpte skor och sen promenerade jag till katthemmet(loppis)... 

Där vandrade jag omkring, hittade en väska, men det var inte det intressant...mitt på ett bord stod en ensam strykbräda...den var så liten att jag knappt kunde bestämma om jag kunde kalla den bräda, kanske var det en liten träflisa egentligen... oavsett så konstaterade jag att om man har ett strykjärn(också litet) hemma så bör man ha en strykbräda...sen när man inte bor i ett slott så rymms inte de gigantiska normala strykbrödorna...

sedan då jag promenerade hem började jag fundera på  allt som har med strykning,mangling och sträckning att göra.... 
När jag var liten älskade jag att mangla,  mamma sa att jag bara skulle mangla stora saker som sängkläder, dukar och sånt men jag stoppade in allt möjligt...allt från strumpor till hårsnoddar...jag älskade att titta på och se hur det rullades in och sen när den var inne fick man trycka på en knapp så kom allt ut igen...och då var de helt platta....Men vem har en mangel hemma idag?

Sträckning var också något man gjorde när man var liten,  jag stod på en sida och min syster på andra sidan och emellan oss hade vi ett lakan som vi slet allt vi kunde i innan vi vek. Man fick slita och skaka och om man tappade greppet ramlade den andra bakåt...roligt var det...Men inte sträcker jag något idag inte...kanske beror på att jag inte har någon som kan hålla i på andra sidan...

Sedan kommer vi till att stryka saker, hemma hos föräldrarna har vi en korg som skata fylls med örngott, skjortor och andra saker som skrynklar sig och då och då tar någon fram den korgen och sätter sig och stryker. Antingen är det mormor som är på besök som tillbringar dagen i vår tvättstuga eller så  plockar någon upp den och stryker framför tvn. 
Jag har inte tid för sånt(har jag fått för mig), jag har inte nog mycket kläder för att vara utan dem till jag tagit tag i strykandet, utan jag mölar in det i garderoben och hoppas att det ska platta till sig självt...vi är nog för lata för att stryka helt enkelt..

Så nu när jag kommit hem och tänkt på svunna tiders släta tyger så funderar jag....kommer denna strykbräda förevigt tillbringa sin tid i städskrubbens mörker eller kommer den ge mig kraften jag behöver för att vilja leva ett liv bland oskynkliga kläder?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0