Hur man nästan når sina drömmar
Det finns stora drömmar och det finns små drömmar…stora drömmar är att göra karriär, att bli rik, att bo i ett slott, att leva i en värld gjord av apelsiner….de kan jag inte hjälpa er med…
Sen finns det små drömmar…
En av mina små drömmar är att få ta ett långt bad i ett badkar…jag har inget badkar… jag känner ingen i min närhet med ett badkar… så detta kan ses som en omöjlighet…men bara för att jag inte kan få hela upplevelsen betyder det inte att jag kan försöka genom att komma så nära som det bara går…mitt nästan är att fylla en balja med varmvatten och goda dofter, tända ljus och sätta mig på golvet i duschen med fötterna i baljans varma vatten medan vattenstrålarna faller mjukt på kroppen….visst är det inte ett badkar jag sitter i…men jag har tagit mig så nära jag kan komma…sen är det bara att blunda och drömma sig bort…
För det finns mycket att göra om man bara vågar blunda och drömma sig bort i fantasin…
En annan av mina drömmar är att åka med den vackra Ostindiefararen Götheborg, jag älskar skepp, gamla skepp…sådana som ger mig rysningar av bara tanken…visst har jag vandrat runt på hennes däck men aldrig känt havsvindarna blåsa genom mitt hår…så varför inte ställa mig vid relingen på Gotlandsfärjan, blunda och drömma mig bort….låtsas känna en reling av trä under mina händer, känna vinden i håret, om jag blundar riktigt länge hör jag ljudet av knarrande rep, steg över däcket, hur vinden tar tag i seglen....jag försöker tänka mig röster
”Vinden drar sig akteröver, sade han till Buckland. Märsen! Skicka en man att klara den där bardunen från märskanten! Kryssgastar! Hala lovarts stora brass! Kläm i på en gång karlar! Stå i store brass! Stå i Fockebrass! Fast utan att uppgå”
Inte för att jag förstått ett ord, och för ett svagt minne talar om för mig att jag läst dessa ord i Hornblower…så lever min fantasi vidare…
För även fast drömmar ibland känns långt bort så är det bara att blunda…för när man blundar och fantasin tar vid…så är alla drömmar verklighet…
