Frigate

Denna kväll påbörjade jag med att baka ljuvligt goda morotkakor med mycket glasyr...detta ledde sedan till en ibjudan på ett glas vin hos Jenna...Jenna hade ett skolarbete liggande som skulle in denna kväll där hon skulle berätta om typ 25 barnböcker hon läst...jag ställde upp på att hjälpa till...

Detta ledde i sin tur till att jag tog en tripp tillbaka i barndomen...måste säga att jag älskar barnböcker, åtminstone de som föräldrarna läste för en som godnattsagor när man var liten...

Tyvärr minns jag inte exakt min pappas favoriter men min mamma älskade Pettsson och Findus och det hände ofta att man kände sig som den lilla nyfikna katten...Pettsson påminner mig lite om min morfar, han som stod ute och byggde saker, pillade i traktorn och själv sprang man runt som en galning och ställde tusen frågor..men finns inte mycket mysigare än Pettsson och Findus, älskar tomtemaskinen...även om pettsson säger att tomten inte finns så fick den tron att leva längre...

Min mamma älskade också Mamma Mu, underbara mamma mu, hon som vill så mycket som hon inte ska kunna men hon gör det ändå och kråkan som alltid är en riktig pessimist...

– Nu vill jag bygga en koja, sa Mamma Mu.
Kråkan såg ut som om han hört fel.
– En koja? sa han.
– Mu, sa Mamma Mu... En koja. I det trädet.
– Säg efter mig: Jag är en ko. Kor klättrar inte i träd, och bygger inte kojor. Säg det.
– Nu hämtar jag hammare och spik, sa Mamma Mu.

Sen har man ju absolut andra favoriter ochså, älskar Barna Hedenhös till exempel...

oj vad jag saknar barnböcker...i december ska jag låna en massa juliga barnböcker från biblioteket...synd bara att man inte har en pojkvän...tänk så mysigt att krypa ner under de juliga sängkläderna, känna doften av nejlikeapelsiner och läsa en julsaga...

Så hade häromdagen en konversation med min mor över telefonen...ämnet var att jag misstänkte att jag glömt en klänning i skellefteå...

Jag: Kan du kolla om den hamnat under sängen?
Mamma: Näää... där har ju mormor sovit....


antingen är inte hennes hörsel vad den en gång varit eller så har jag en mormor med underliga sömnvanor...

Häromdagwen  fickl mitt tangwentord för sig att asorwera aklkldweklwes för mycklewt vattwen...intwe hweklt undwerart...

Efter en lång MSN konversation med min kusin för ett tag sen så konstaterades ett beroende...ett beroende av serier, jag tror jag missbrukar dessa...har 50 serier liggande på min externa och många är sedda och raderade...

Senaste två veckorna(säger två men kan vara bara en) har jag sett igenom hela Bones...detta är alltså 3.5 säsong...inte hälsosamt...

min kära kusin har däremot lovat att starta upp en beroende enhet för mig...en där vi sitter i en mysig liten trädgård och spelar sällskapsspel...låter hemskt trevligt...väntar till den är etablerad så kan jag skriva på mig som första "kund"...

idag bröt jag däremot mönstret...jag fick ett infall på Åhlens och investerade i ett dataspel...inte ofta det händer...25 kronor spenderades alltså på Anno 1701...bra år och med ett vackert skepp på framsidan...har totalt lekt 3 timmar med detta och måste säga att jag är mycket nöjd...kanske är jag inte helt beroende....

.....ännu....

Har nu under månader av studier konstaterat att Marie har en super gullig pojkvän...

Som idag...Marie som oss alla kan upptäcka att föreläsningar ibland kan vara lite sövande och hon har därför känt ett behov av koffeintabletter...i denna värld halsar inte alla kaffe så koffeintabletter är ett litet under som låter oss hålla ögonen öppna under svåra stunder...

Denna produkt har varit slut i månader och helt plötsligt dyker hennes pojkvän upp med dessa i en liten grön apoteketpåse...oj så lycklig hon blev...tänk om man själv nån gång kunde få en sådan glad överaskning....

Han är den där killen som även om han haft en hemsk dag på jobbet kommer stå där utanför dörren...kanske helt dränkt i olja med hål i arbetsbyxorna(inte för att jag kan tänka mig honom bakom en maskin på ett industrigolv)...men han kommer ändå le och räcka över en ros...

Det är lite grann som när ens mamma bäddade ner en och gav en saft då man var liten och sjuk...

Vad man saknar att bli omhändertagen ibland...

Så nu sitter man här lagom panikslagen då man tidigt denna morgon öppnat kalendern och upptäckt att det nu är vecka 45...

Under den senaste timmen har jag förtärt 6 apelsiner i ren nervositet, mina fingrar är gula, mina naglar olyckliga och min fruktskål tom...

Så varför denna panik? Jo I början av denna veckan ska jag lämna in:

• En essä där jag försöker definier den grekiska kulturen
• Skicka in en jämförelse av den grekiska och den romerska världen utifrån orsaker, sturturer, aktörsproblem och liknande från en viss tidsperiod
• Beskriva de viktigaste förktorerna som tog grekland från antiken till medeltiden...

Att genomföra detta på en dag utan några som helst förberedelser är inte lätt...särskillt inte när man börjar klockan 4...

Så i denna paniken har jag insett något..jag gillar datum...man har alltid en viss hum om i vilken del av månaden man är men att veta vilken vecka är inte lätt...

Hur många därute har full koll på att vi nu påbörjat vecka 45?
Men visst vet vi att vi påbörjat November?

jag gillar datum

Idag eller rättare sagt imorse gick jag upp klockan 7 och tvättade, för många är det kanske normalt men oj vad jag var stolt över mig själv...sen att jag gick tillbaka och sov en timma mellan varje maskin kanske drar ner på min duktighet...men men tvätten blev ren och den första maskinen startade 07.05...

va duktig jag är...

Imorrn är det tentadags så idag så:

• Dricker jag alldeles för mycket t

• Torterar jag min sodastream

• Försöker jag pränta in formler för olika räntabiliteter, soliditet och liknande saker av ondska samt även upprätta resultat,balans och likviditetsbudgetar(något som inte går alltför förträffligt)

• Lyssnar jag på Igor Kipnis tolkningar på Cembalo(ett underskattat instrument)

När jag blir vuxen, lämnar min pyttelilla färdigmöblerade studentlägenhet och hittar på något annat spännande så har jag bestämt mig...


Jag ska äga mängder av onödiga köksprylar

samlingen är redan startad med en citruspress

...men i mitt kök ska finnas potatisskalar maskiner, äggkokare, riskokare, bakmaskiner, knivslipar maskiner, sax slipar maskiner, burköppnar maskiner och en sån där juicemaskin....sen kommer jag troligen komma på fler med tiden men mitt när mitt kök är inkopplat så kommer strömmen gå i hela landet...

Minns ni The Sims tiden? då man byggde kök med massor av bänkyta och dit stoppade man alla maskiner som fanns tillgängliga...så ska jag ha det...

längtar till framtiden...

Ikväll liksom andra kvällar i mitt liv har jag agerat kvällsansvarig i baren... i vanliga fall flyter det på, några skratt och mängder av socialiserande men denna kväll kände jag mig bevakad...


Jag sprang fram och tillbaka och uträttade saker och upptäckte att tre killar vid baren följde mina rörelser...för att luska ut anlendingen till detta förföljande så bestämde jag mig för att servera dem...

Tre vanilla skys blandades ihop och helt plötsligt säger den ena, är du chef eller nått? jag svarade självklart "eller nått"...sen så gjorde en av dem något som inte många får uppleva....

jag återupplevde dagarna i Vietnam, helt plötsligt försvann baren omkring mig och jag stod på en gata i ett överbebott Hanoi och bredvid mig stod ett del av befolkningen som fascinerades av min vita hud och bara var tvungen att fota...eller så kände jag mig som det sällsynta djuret på zoo, som på utställning....eller kanske hade jag helt plötsligt blivit en kändis och dessa var mina paparazzi fotografer...


Fram kom iaf en kamera och helt plötsligt blixtrade det till...jag smet min väg, vid mitt återvändande hade de kameran i högsta hugg och en av dem fråga om jag kan vara med på en bild med honom....

hur hände det eller främst varför hände det?

Efter det så fick jag en triljon tummen upp, en annan kille ville också vara på kort med mig och de vill ha high five då jag passerade...de kallade mig barchefen och berättade hur de skulle starta en fanclub på facebook...

en sak är säker iaf..hur många gånger jag än kommer nypa mig i armen så kommer jag fortfarande alltid vara vaken...

Höll nästan på att glömma, under lördagen när jag var i skellefte så gjorde pappa palt, underligt att jag glömde det...

Varje gång det är dags att åka hem till Norrland så drömmer jag om palt och på lördagen så stod den helt plötsligt på bordet...hur något gjort av potatis, mjöl och fläsk kan vara så underbart vet jag inte men det är lycka...
Först få de nykokta paltarna på tallriken, en underbar måltid, sedan morgonen efter så står de överblivna stackars paltarna stekta och skurna i bitar i en stekpanna på bordet...Dag ett blir det lingonsylt och dag två då de stekts är det smör som gäller...

En sak är iaf säker...jag kommer alltid att älska palt...

Under tiden då jag befann mig i uppsala så bestämde jag och min kusin Jenny oss för att skriva ett brev till vår andra kusin Ida som helt plötsligt(eller inte helt oväntat) fick för sig att planera bröllop, flickan har inte ännu stegat in i trettioårs åldern och ändå gör hon sådana vuxna ting, vi blev helt förskräckta...

Att se hur folk går av ett flygplan är mycket intressant

Grupp 1, de som får gå av planet först alltså sitter närmast utgången... de lunkar av nöjda för att de inte fått köa ut. Ska de på ett annat plan så tittar de efter en plats att ta en kopp kaffe på,  de ler gärna litegrann. De ser denna vandring som en del av resan

Grupp 2, de som springer om grupp 1 efter en liten stund, affärsmöten, allmänt stressade personer eller de som helt enkelt är i behov av ett toabesök. De ser denna vandring som något som tar upp tid

Grupp 3. Den stora gruppen, de ser denna vandring som en transportsträcka som är oundviklig. Här går barnfamiljer där barnen springer runt och föräldrarna ser ut som zombies(tomma eller ilskna) Här går de som går mot baggagebandet och på ångrar att det tog en svart väska för de lär inte känna igen den, här går den som  ska på bussen, dem som ska vidare och de som bara är. Om man jämför dessa med en publik på en konsert så är de inte  de som hoppar längst fram ihoptryckta som sillar och inte dem som står längst bak med flera meter mellan varandra, de som är där bara för att vara någonstans.
Denna grupp är massan där emellan, de som finns där, bara existerar, de är inte fågel och inte fisk utan bara mittemellan

Sen har vi grupp 4 de som har kameran på magen och bara väntar på ett äventyr, de som förälskat går hand i hand där blickarna ibland möts och leder till pirrande leenden, de som inte har något att längta hem till utan bara vandrar ut på parkeringen för att hoppa in i sin bil och nånstans därinne hoppas att bilden är borta för att få mer action i livet.
Här finns dem som har drömmar, lever sina drömmar och dem som önskar att de fortfarande trodde på drömmar.


Att observera människor är hur spännande som helst för varje liten sak man gör avslöjar lite vem man är. Hur du går av flyget, var du står på en kosert eller hur du river av toapapperet...

Klockan 18.50 i onsdags satte jag mig på planet till Arlanda där jag fördrev tid med Pizza och Capuccino innan jag hoppade på nästa plan till Skellefte där jag landade 23.55...

Var underbart att få komma hem till föräldrarna men nu när jag åter igen sitter i min lägenhet i Visby fattar jag inte hur jag hann med allt...

Torsdag:

• Klippa halva hunden(anledningarna till detta var tikblöja samt bristande sammarbetsvilja)
• Gå 5 timmar på stan med mamma(min mamma är ung, mycket ung och hon ville gå in på Gordons, GORDONS?! en butik för en meddelålder på 75)
• Ta vaccinspruta tre mot livmoderhalscancer(avklart på mindre än fem min, sköterskan talade till mig som en femåring, visst vill folk ser unga ut men kanske inte så unga)
• Äta lasagne(oj vad jag längtat)
• Gå på bio och se Rallybrudar(Birgittes pappa var mer än underhållande)
• Få pappa att fastna för The Big Bang Theory

Fredag:

• Köra  bil till Burträsk, ca 5 mil(hittade inte ut ur Skellefte men i Burträsk hitta jag hur bra som helst, underligt)
• Kort rundtur på Naturbruks av min syster
• Lyssna på lång historik på alla stallets hästar
• Rykta häst
• Värma bett (minusgradigt och torkat dreggel)
• Rida häst
• Fota min syster när hon posar med häst
• Se syster lägenhet
• Återvända till stan
• Syster paketöppning då hon fyllde 18 (sj fick man sig en citruspress och en vattenkokare var nu dessa ska rymmas i mitt krypin, avancerad köksutrustning är bara framtidsdrömmar)
• Restaurang besök
• Gå på teater, se When the dead awaken av Henrik Ibsen på engelska med en gigantisk skotte i biroll(Underhållande nja, intressant väldigt)
• Glo på The Big Bang Theory

Lördag

• Hjälpa till med förberedelser inför släktkalas(lite)
• Klippa andra halvan av hunden(krävdes nerbrottning, diskhandskar och brottningsgrepp)
• Fixa med halloween outfit, alltså klippa sönder en mariestads burk
• Köra och hämta Hanna i Skelleftehamn, 1mil
• Panik bytaom
• Förfest med tacos, tårta samt några lekar
• Old Williams, ställe för medelsålders hockeyfan samt medelålderskrisiga ragg
• Olearys, enda stället 18åringar kommer in på, tror jag var äldst( en av de snyggast killarna från högstadiet var där, han var klädd som den där båtgubben på den där kända tavlan som alla har i sina sommarstugor samt hade närt en mage som grott till en halvmånesiluett)
• Frasses(åker ni norrut så är detta ett viktigt stopp på vägen)
• Lotsade hem Hanna

Söndag

• Städa Städa Städa
• Duka
• Vispa
• Röra
• Släkt
• Äta
• Faster Helen har en stark åsikt om något, Ida håller inte riktigt med, Mia är helt emot men orkar inte säga något, farmor försöker lägga in något om grannarnas sjukdomar, övriga bara tittar på varandra med menande blickar(standard upplägget) men alla har ändå trevligt
• Min syster får ett utbrott och försöker övertala pappa att skjutsa hem henne 5 mil i blixthalka utan vinterdäck. Men vad är viktigare få hem sin nya micro eller behålla livet och ha en hel bil?
• Föredetta kompis Helen visar upp sin nya lägenhet för mig, skit snyggt
• Pappa, Mamma och jag samlar oss förväntansfullt framför TVn för att se Mamma Mia, (Pappa går efter 5 min, tyst så ingen märker det men alla såg att det förväntansfulla ljuset i hans ögon slockande direkt, mitt ljust slocknar efter 10 min men jag kämpar vidare och Mammas håller igång glöden men inte är det några lågor. Varför alla fått denna film att verka så himmelsk vet jag inte för inte fanns det ens en skymt av himmelriket i det där)

Måndag

• 06.00 upp och hoppa
• Is på vägen, bil till scandic
• Buss
• Flyg 1, läsa läxa 1
• Flyg 2. läsa läxa 2
• Taxi hem
• Kasta väskor i lägenhet
• Taxi skola
• Min resa är över

Igår bjöd jag över en väldigt trött marie på vin och lite catwalk...det hela började med att jag och Marie konstaterade att vi båda shoppat i helgen och ville visa upp våra nyinvesteringar..sen tänkte att vin på det är inte fel sen att det helt plötsligt stod en hel ostbricka på bordet var bara slumpen...


Efter att mannekängandet var över så blev nästa sysselsättning Ultrastar,

något som vissa av oss redan vet är att Marie äger på tyska, när vi var på Starbar i Stockholm övertygade Marie alla att hon var en tysk strippa , sjukt roligt måste jag säga....

och även denna kväll så var det underbart...Marie som enligt henne själv inte kan sjunga slår alla highscore genom att sjunga en tysk(mycket underlig) fotbollslåt...

Marie kommer alltid att förvåna mig med nya egenskaper...

Så under de senaste 24 timmarna har jag cyklat 3mil i stark motvind...en väg 50min andra 1h...anledningen till detta var att jag skulle ta mgi till Roma och infiltrera den vuxna världen...

Där så pratade jag ltie med de små barnen, en del som jag tycker jag klarade bra...
Sedan så blev det middag och vin där samtalen fortsatte in på småtimmarna...dessa samtal handlade om allt från äventyr man haft i sin ungdom till renoveringar. ämnen jag klarade av galant...

Jag har också lärt mgi en del om småbarnsföräldrar, jag förstår till exempel varför de lägger sig tidigt på kvällarna...barnen vaknar några miljoner gången, kryper ner i sänge och sen halv sju på morgonen är de jätte pigga...Så ska man få någon sömn så ska man krypa i säng tiiidigt, får se om man själv överlever det när den dagen kommer...det är starkt jobbat av småbarnsföräldrarna ute i världen iaf...

Klockan 4 på morgonen så gick jag och Sofie och la oss, klockan 06.30 vaknade jag av att Lukas, 4år(tror jag) skrek...sen blev det rörelse i huset och sen hör jag Lukas säga
"Sover Katarina(Han kallade mig många namn under kvällen men till slut någon timma senare blev det rätt) över här?"
Hans pappa svarar
"Inte sovor hon som du skriker"
Och sedan hör man Lukas lite halvledsen säga
"Joooo,det gör hon visst"

Det hela gick iaf hur bra som helst ovh var hur trevligt som helst...jag är en kameleont som kan infiltrera alla situationer och sociala nivåer...

Nästa helg får jag alltså ta mig an ett nytt projekt, kanske dricka mellanöl med 14åringarna på en parkering...får se om jag lyckas smälta in där med....


Under min långa cykeltur så gjorde jag en stilstudie av övriga trafikanter, det jag kom fram till var:

• Kvinnor som kör hästtransport pratar ofta i telefon
• Det finns snygga killar på gotland, de har däremot flickvän, bil och bor på landet...

På lördag ska jag:

16.00 sätta mig på min förhoppningsvis nypumpade cykel och bege mig från stan
18.00 senast ska jag cykla in på grusplanen i Roma, inte alltför svettig är min plan
18.30 hälsningar samt duschning genomförd
19.00 middag...
Något jag kanske borde ha nämt är att de jag besöker är ett gift par i 30/40 årsåldern, de har 2 små barn...Frun i huset och jag jobbar ihop på Länsförsäkringar, mycket gullig tjej, och när vi arrangerade denna träff var vi båda smått tveksamma tror jag, ingen av oss sa något så vi bestämde oss för att köra på...
20.00 barnen i säng
20.10 vindrickande och intrigerande konversationer
00.00 tiden jag förväntar mig att gifta människor sussar i sina sängar
01.00 jag somnar nervöst i ett gästrum hos nästintill okända människor
07.00 no one knows what happens....

Kommer detta bli en kulturell krock eller en mycket angenäm afton
Kommer jag att överleva?

Det är iaf något jag ser framemot...variation i vardagen mår man bra av

Så då var ännu ett arbetsshift avslutat på Rindi...

Mitt barlag har grundligt städat och organiserat nedre och övre städskrubben samt nedre och övre spritförrådet..

Antingen är de bra slavar eller ambitiösa varelser, oavsett så kan man inte ha et bättre barlag...underbart säger jag bara underbart...


Något att tillägga...
Jag har nästan slut luft i mina cykeldäck...än så länge överlever jag cyklingen upp och nedför Visbys backar....men inte länge till...så snart...väldigt snart

Jag ska sy en långklänning med släp av AG tröjor från 2002, den kreationen kommer någon gång i framtiden finnas här för allmän beskådan...så bara att invänta nästa uppdatering på den fronten...nu stå tröjorna på mitt golv i en charmig svart plastsäck...så materialet är iaf införskaffat...

När man är på arbetsintervju eller på en date...(skrämmande vad de två situationerna kan vara lika...) så får man ofta en fråga...

"Säg något du är bra på...?"

Fram tills på senaste tiden har jag inte haft något riktigt bra svar men nu vet jag....

1: Att presentera saker...nästan varje lärare/föreläsare jag någonsin haft har stoppat mig på väg ur klassrummet för att berätta det...

2: Att spilla tandkräm på mig själv....

Nummer två kanske inte ger mig så många jobb men det är något som jag är super duper duktig på och även fast inte rekryteringspersonalen faller för det så tycker förhoppningsvis min date att det är gulligt iaf..

För en sak är säker...det händer ofta...fråga Marie om ni inte tror mig:P

Det är nästintill omöjligt att inte älska satsumas, idag på min tripp till maxi köpte jag nästan en kasse full....nackdelen är att det är en säsongsfrukt, önskar att det fanns kartlagt mellan vilka datum som man ska överge alla annan föda för dessa små guloranga lyckobringare...men icket...

Det är som med snö, den dyker upp när man inte är redo och när man väl lyckas anpassa sig och plockar fram pulkan så finns bara slask kvar...

Så ta chansen nu, fyll kassen med satsumas, för imorrn finns kanske bara slask kvar...