Frigate

Idag efter några timmar i en föreläsningssal så bestämde jag mig för att spendera tiden innan jobbet hemma hos marie och carl...

På tv bordet stod en flaska glidmedelmed champagne och jordgubbssmak...inte helt oväntat...
marie uppmanar mig att smaka och säger sedan

-Jag ska värma den och ha den på glass...

Känns som att om man väljer att stanna på efterätt hos dem så kan man vänta sig det mesta...

Jag och Marie kokar te, hon ska välja och plockar upp några påsar från temagasinet i skellefteå, hon tittar på namnet "temagasinet", vars första bokstav står i en ring...

-Ligger den här butiken i tunnelbanan?

Hon tänkte att t:et i ringen skulle vara en liten fyndighet de kommit på men man kan inte förvänta sig så mycket av en Sthlmare... att de inte är så beresta att de inte vet att den underjordiska gången där tågen passerar inte går under hela landet...

Idag vill min Marie leka med mig, hurmöret på topp och glädje överallt...

Tillägg: Jag har en bil på min tandborste...

Detta skedde på tåget mellan Sthlm och Uppsala, händelsen utspelar sig mellan 4 unga pojkar i lumpen ålder...

En kille sätter två fyrkanter korsade mot varandra och säger på extrem förortska"Nästan en stjärna", Då säger killen mittemot, "Typ en Davids Stjärna, den har 6 hörn va?"

Sedan börjar han räkna hörnen på de två fykanterna och kommer till sin förvåning fram till att det blir åtta. Mycket konstigt va?  Jag säger bara en sak...Sthlmare:P

Detta inlägg är baserat på helgens uppsala resa som jag spenderade i min kusins omsorg, en sådan upplevelse...

När jag anlände på Uppsala tågstation så påbörjades resan till Heby med min kusin Jenny och hennes kära mor...
Denna resa skulle guidas av Jenny, en sightseeing ajg sent kommer allt glömma...

Det började med att vi åkte förbi musikens hus även kallad pianoklossen(för att det ser ut som ett piano i form av en kloss), ett uttryck som Jenny myntat och ha planerat att sprida bland folket...Kommer vara ett allmänterkänt uttryck inom en snar framtid om jag känner min kusin rätt...

Sedan berättade Jennys kära mor Marie om ett gammalt café som var känt i staden, jag försökte toppa det med visbys ruincaféer, caféer där män i rustningar en gång vandrat...min kusin lade in sin personliga åsikt om hur obekvämt det måste vara att gå på café i rustning...

Sedan pekade hon ut ett litet gathörn och utbrast upprört "Här bajsar fåglarna", så nu vet ni gottfolk, det är i Uppsala det händer...

Nästa plats värd att nämna var den plats där hon spenderat sina tre senaste år, på gymnasiet i Katedralskolan, denna plats refererar hon till med:
"Här brukade jag stå"
Så nu vet ni små barn vad ni har att vänta er i gymnasiet, ni kommer att få stå, i tre år, tre låånga år tror jag, klarar knappt att stå ett par timmar jag...

Sedan lämnade bilen uppsala för att bege sig ut på "landsbygden" och vi Vänge kommer nästa yttring, måsta säga mycket poänlösa yttring...men om ni minns "det var två älgar som var ute och flög" så förstår ni att folk gillar poänglöst ändå...
"Jag träffade en tjej som jag aldrig träffat förut, hon hette Emelie....eller Therese...Hon bodde i Vänge"
Mycket spännande information min kusin sitter på

Jenny påpekar att hon är en ironisk person, hennes bästa exempel på ironi är att med en bitchig look och en dryg ton säga "Jaha, är det där ditt nagellack?" undrar vad man kan analysera ut av det? Är det något du döljer för mig Jenny?

Sedan under helgen yttrades mycket mer som borde förevigas men som idag valt att gömma sig i mitt hjärta istället...

De flesta av oss har funderat om hur det skulle vara att vara rik, hur man skulle leva och vad man skulle lägga pengarna på...efter att ha läst rubriken så kanske ni tror att jag skulle lägga alla mina rikedomar på balsam men så är inte fallet, en liten del däremot...

Så varför balsam, jag har en dröm, en dröm om att när man står där i duschen ska man kunna använda hela flaskan och inte känna sig slösaktig. För även om man har en fin fruktisflaska med tysk text på från ÖB som kostade 10kr så tänker man ändå när man står där inne i duschen....inte kan jag duscha för 10 kr inte...nä man tar en liten liten klick i handen och sen kämpar man i evigheter med att fördela ut det i håret, inte är det lätt ska jag säga, för att sedan när man duschat färdigt känna de där torra bitarna av håret där schampoot har plöjt fram...

Av någon anledning så går det typ tre flaskor schampo på varje flaska balsam, fascinerade...

En annan spännande sak med balsam är känslan när man ska skölja ur det, någon sekund efter man börjat låta vattnet sippra igenom håret och balsamet rinner ner mot golvbrunnen så händer det....man drar handen igenom håret, det känns som silke, aningen blött silke men ändå silke, i någon sekund får man känslan av att håret man sett i alla dessa reklamer finns på riktigt...
När du ser dig i spegeln nästa gång kommer det glänsande hårsvallet finnas där, du blundar och känner vattnet omsvärma dig...sen sekunden senare har det sista balsamet försvunnit och man är tillbaka till verkligheten...men det är inte länge tills du får några sekunder till, trösta dig med det...

Ikväll har det varit spelkväll...började med att jag och marie bakade dumle och baileys muffins, mycket trevligt, sen spelade vi alfapet och orden vi fick ihop där skrev vi upp på ett papper...dessa ord ska sedan användas för att skapa en berättelse med orden i ordning...vi har tagit oss igenom en tredjedel och måste säga att det är mycket spännande...kanske publiceras nån gång i framtiden...

Sen när marie lunkat hemåt var det dags för TP med grannarna....mycket underhållande och roande skedde men favoriten måste vara då Emil fick frågan...

"Vad hette filmen där *** blev jagad av fåglar?" Emil utbrister exalterat och högljutt men väldigt seriöst
-SPARVARNA!!!

ändrar sig sedan snabbt till fåglarna men ooooh vilken läskig film det skulle varit...tänk dig själv att bli jagad av sparvar...

Har du någonsin suttit på en föreläsning helt stilla, bara lyssnat med händerna stilla bortsett från när du skrivit nån anteckning? Tror inte det, om du bläddrar igenom alla dina gamla block sedan lågstadiet så kommer du säkert hitta teckningar, geometriska figurer nerkladdade i ett hörn nånstans, kanske namnet på någon du varit kär i och självklart står det någonstans "vad händer ikväll" som du diskret försökt visa din bordsgranne då läraren vänt sig mot tavlan...

Troligen har du också lyckats bryta av åtskilliga såna där haka fast i fickan grejer på dina pennor, du har böjt gem till oigenkännlig form...kanske har du suddat bort all blyerts på ditt sudd för att få det sådär vitt och fint igen,  ibland har du säkert klickat ut stiftet i blyertspennan för att trycka in det igen och börja om....

När du inte haft något värt att pillra med till hands så har ofta naglarna fått ta stryk av klösande och bitande....lösa trådar i kläderna har inte heller hängt säkert....

Varför gör vi allt sådant egentligen? Ibland kan det vara en hur rolig föreläsning som helst, vi kan helt enkelt inte sitta stilla och inte göra något annat än att lyssna... men många roliga minnen har blivit skapade på det här sättet....

Har du inte under en stodstädning hittat ditt matteblock från mellanstadiet och när du bläddrat igenom alla uträkningar hittat namnet på dåtidens stora kärlek skrivet i skrivstil nere i högra hörnet?

Pratade precis i telefon med mig mor och hon sa att hon hade något häftigt att berätta för mig...Något man kan nämna till att börja med är att jag gillar att fara ut och dansa och gillar modern dansbandsmusik som tex Highlights, Blender och Boogart.

Hon hade iaf suttit fikat med en herre som bildadare Boogart på 80talet tillsammans med sin bror....lite små coolt tänkte jag...men det underbara var när mamma skulle förklara hur vi nästan var släkt för han var uppväxti grannbynn....

Han är min mammas farfarsfars systers adopterade barns adopterade barns dotter son...visst är det underbart, om man ej har släktforskat något i sitt liv men ändå kan rabbla sådant som om det vore normal kunskap att inneha så måste jag säga att det är fascinerade...

Sen fortsatte min mamma att vara sådär sött förvirrande en stund till genom att säga att hon hittat ett hus hon ville ha men hon visste inte priset på det fast ett hus i ursviken(förort till ske-å) gått för 5 milj...Sen när hon försökte förklara vilket hur i ursviken det var så sa hon att jag ju varit där, vi hade ju min doplunch där...Jag må minnas mycket men tyvärr inte min doplunch, tror min mor tror alldeles för mycket om mig....men lite sött är det

Konceptet veckopeng är något jag saknar...när jag var liten fick jag först 10kr i veckan sen 20kr...sen när jag blev äldre fick jag mig ålder  gånger 10 i månaden så 13 år=130kr

Men bäst var tiden då jag fick 20kr i veckan...varje lärdag väntade man på att föräldrarna skulle stoppa en tjuga i handen på en och man fick följa med till ICA, där plockade man ihop en liten påse lösviktsgodis och var lycklig sen resten av dan...sen fanns det veckor då man köpta udda saker...hade några veckor då jag spenderade min veckopeng på gurka, gurka det är grejjer det....

Sen fanns det de där specilla gångerna, då man kunda spara uppemot en månad för att få det man ville ha, det jag var villig att spara längst för var något speciellt, udda i vissas ögon och jag måste säga att jag hade perioder då jag lessnade på det men suget kom tillbaka om och om igen....det jag sparade till var ost och inte vilken ost som helst...västerbottens ost, oj vad lycklig jag var de gångerna...

Jag saknar att längta till varje lördag då man skulle få sin veckorpeng men det jag saknar mest av allt var att se 20 kronor som mycket pengar, för det var länge länge sedan...

För vem skulle idag lägga alla sina besparingar på ost? Good times säger jag bara, det var good times

Så ikväll var avslutningen på nollningen, fick äntligen en chans att ta på mig min fina vita klänning, väldigt vacker är den, lite smått överklädd på ettegasquen och helt felplacerad på woodstock kakan men jag är sjukt nöjd ändå...

Blev utnämnd till årets phadder i år förresten, blev jätte jätte glad, chockad, men jätte jätte glad...inte riktigt beredd på den, troligen fick jag den för att jag jagade på Visekon mest hela tiden, men att det blev uppmärksammat värmde hela vägen in...
Som pris fick jaget världsatlas, en kokbok, en bok om gotlänska skapare, servetter, en konstig sked, schampoo, balsam, stylingprodukt och blommore med kål i(mycket fin bukett oavsett kål eller inte)...
Måste säga att det var toppen, idag har verkligen varit en toppen dag, utnämningen, en bra kaka, fick min kurslitteratur jag väntat på, fick använda min finklänning...en kille jag gillar flyttade däremot från öjn, det var mycket tråkigt men i övrigt toppen...


Höll nästan på att glömma, stötte på min första mygga för i år, påminde mig om att jag saknar "Kompis" ( en fluga som bodde hos mig en vecka) men konstaterade att denna mygga inte var en ersättare, den ville bara åt mitt blod, så i en reflex så mötte min hand denna lila blodsugare och nu är den inte mer...funderade först på en fin begravning men konstaterade sedan att om någon annan försökt ta ens blod hade jag inte varit så trevlig, så lämnar den åt andra makter....den får iaf bli kastad ut ur fönstret istället för dammsugaren eller soptunnan, vem vet den kanske hamnar i en vacker blomrabbat nånstans....oavsett så var den min första mygga för i år, jag gav den en ärlig chans men den hann helt enkelt inte fram...

så får säga det var ett bra försök men vila i frid...

Något osm facinerar mig är blåmärken, skulle koppla in min skrivare igår och trassalde in mig i tangentbordssladden vilket i sin tur ledde till ett mindre smidigt fall...

Enligt mina beräkningar borde jag från detta fall ha fått ett blåmärke i storlek av en limpa på min vänstra sida men av någon anledning så får man inte blåmärken på revbenen...När jag för ett år sedan hade ett lika smidigt fall så fick jag blåmärke i liknande storlek över hela mitt lår....

Men som Marie sa av någon underlig anledning
-Om man så skulle falla från en kyrka så skulle man inte få ett blåmärke på revbenen...
Fast frågan är om bristen på blåmärken på revbenen skulle vara ens största problem om man föll från en kyrka...

En sak kommer jag alltid att undra över, varför just en kyrka, Marie? Varför inte något mer logiskt, kanske en stol eller nått? =)

Igår började nollningen, riktigt kul faktiskt, nackdelen är däremot att jag fick ett infall kring 00.00 inatt att lägga mig i det blöta gräset och titta på stjärnorna under min rast från mitt jobb som kvällsansvarig i studentbaren...detta ledde i sin tur till att idag är jag förkyld, jätte jätte förkyld...

Idag ska jag dessutom ha hand om en station under lekarna runt ringmuren, så att sitta stilla  i det blöta gräset ännu en gång kommer inte göra gott för min vacklande hälsa....

Så snart dags att hälsa välkommen till min snart mycket nära vän, kära feber...

Att gå på bio är underbart, ikväll var jag och såg Arn, det var toppen...

En av de bästa sakerna med att gå på bio är popcornen, finns det något underbarare än biopopcorn???

Kanske ost, för några nätter sedan vaknade jag två på natten med ett sug efter riven ost, när osten väl var riven och förtärd måste erkänna att en liten lyckokänsla infann sig....


Kompis har återvänt...

Tidigt under torsdagsmorgonen upptäckte jag att jag fått en ny inneboende, till en börjat var jag inte särskillt lycklig över denna upptäckt, han förstod inte vikten av personligt utrymme och han fick lite då och då nån typ av attack där han rörde sig i höga hastigheter runt i min lägenhet...

Min plan var först att kasta ut honom men var lite för lat för att orka ta tag i det så lät honom vara....efter att ha tillbringat ett dygn ihop så byggde vi upp någon typ av relation, hans namn blev kompis, han lugnade ner sig och tillbringade stor tid i att undersöka sitt nya hem, men emellan åt så var han rätt sällskapsjuk. Kanske kan man tycka att var vänskap var smått underlig men började tycka om hans sällskap...

De fanns däremot flera faktorer som arbetade emot oss, till exempel min insektsskräck,  för något jag kanske ska nämna är att Kompis är en fluga...
När jag idag återvände hem till min lägenhet och ett varmt välkomnande av Kompis så upptäckte jag att han var borta...

Saknar dig min lilla vän, hoppas du trivs i friheten....

Bevis för detta är inte svårt att hitta, när Götheborg la till i Visby hamn hade Hanna till uppgift att hindra mig från att ta mig allt för stora friheter med min älskling Götheborg, detta fick sedan Marie hindra mig från när jag och hon sedan satte våra fötter på däck...vad dessa friheter är kommer jag däremot inte avslöja, men hon(Götheborg) skulle haft rätt till anmälan för en mild grad av sexuella trakasserier om hon vore mänsklig...

Marie har också tillbringat åtskilliga timmar med mig på vasamuseet där jag haft långa utläggningar om allt från byggnadsteknik till skeppsliv...Min kärlek är däremot begränsad till1500-1800-tal

Min lägenhet är full av skepp, önskar bara att lägenheten varit ett...en sak är iaf säker, jag behöver en ny dos ibland...

Den dagen börjar närma sig nu...

Någon som vill ha ett Hornblowermaraton med mig?



Indefatigable gestaltad av Grand Turk

På fredag är det dags igen för externredovisningsomtenta...

Första gången gick inte vägen...

Andra gången gick jag inte ens dit...

Tredje gången ska jag gå dit men bara för att titta på frågorna...

Inte så bra gjort av mig kan man tycka, jag håller med....

Efter ett upplyftande samtal via MSN med min överambitiösa förebild till kompis, Rebecca, så kom jag fram till att jag ska organisera upp mitt pluggande genom planering, schemna, överstrykningspennor, kalendrar och allt vad det nu heter....jag ska göra en plan där jag inte får gå och lägga mig förrän dagordningen är avklarad...

Jag ska fundera över allt jag tagit på mig och prioritera bort det jag inte hinner med, här ska ingen gå in i väggen, det är planen iaf...

Nu är bara frågan hur länge min nyvunna styrka håller i sig....hoppas på för evigt...

Tentaångest känner de flesta till om de haft någon typ av prov i sitt liv....

Oftast så känner man att det går om man vill men ibland känns det bara hopplöst...Oavsett hur mycket man försöker lura sig att man är det minsta intresserad så går det inte och allt material man tittar på flyter ihop till ett kladd som är helt oläsligt...Man känner sig som en analfabet, hur mycket man än försöker så blir det inte ord men när man sedan sitter och äter frukost så är det oundvikligt att läsa ord som mjölk, energivärde, kolhydrater, 8% fett och liknande på paketen...ögonen drar till sig dem som magneter...

Fick däremot lite hopp då jag gick igenom alla mina papper för att hitta åt externredovisnings studiematerialet...Mitt i allt låg ett gammalt block, säker flera år gammalt och tillsynes med helt tomma blad...när jag bläddrade igenom det hela ihopp om att finna lite lyckliga minnen så fanns endast en sida med några få ord på...

När dessa skrevs har jag inget minne av och vad det syftar på vet jag inte heller...men det är min mammas handstil och hon har med stora bokstäver skrivit tvärs över hela blocket....

"Lycka till Paulina! o låt bli o va nervös"

Hoppas kanske inte är ute, det har jag tänkt ta reda på imorgon...

Under den sista dagen på jobbet så skulle Marie stänga ett kuvert, på jobbet har vi många olika sorters kuvert och de flesta vi använder har en plastremsa som man drar bort men den här gången valde Marie den lite mer manuella sorten som man slickar igen....

Hon tittar länge på kuvertet med en frågande min...

"Hur gör man?"

Sen när det väl går upp ett ljus så slickor hon igen det och ser väldigt nöjd ut...

"Den va god"

Vad ska man säga...dagens ungdom...de tycker att kuvertklister är gott men har ingen aning hur man stänger de små papperpåhitten....

Måste säga att jag har världens underbaraste och gulligaste grannar innan jag påbörjar detta inlägg...

Jag och min kära kusin Jenny satt en helt vanlig kväll och skrev på msn då vi inte bor i samma land, jag på gotland och hon på fastlandet utanför Uppsala....Vi började prata om grannar fast i omvänt perspektiv, hur krävande de är.

Tillexempel att de förväntar sig att man ska hälsa tillbaka...Men vad ska man göra åt det hela?

• Tänk om man en dag skulle gå fram till nån av ens grannar och säga "Vad vill du ha av mig egentligen? Du är så krävande!"
  
  
• Eller kanske hälla en kopp socker i deras brevlåda med en lapp "Jag tänkte ha lite framförhållning, du kommer ändå komma och kräva det nån gång"
  
  
• Eller varför inte skrika till en förbi passerande granne "Jag vägra passa din katt när ni är på semester"
  
  
• Man kanske till och med vill bli av med dem, då kan man skicka tillbaka deras post och säga att de flyttat, sen när räkningarna inte blir betalda så blir de vräkta, som Jenny snällt påpekade...då slipper man dem...
  
  

Nä grannar är underbara, visst älskar man det glada hejet då man passerar efter jobbet på väg hem, när de påpekar hur fina blommor man har i sin trädgård och när de bjuder på en kopp kaffe bara för att de känner för det...varje litet leende de ger kan göra de gråaste dagarna lite mer färgglada....