Frigate

"Stryk saker ut och in"

"Det går att dricka mjölk som passerat utgångsdatumet"

"Låt inte blöta kläder ligga i en hög för då möglar de"

Och många många fler saker, och ofta är det bra att lyssna på sådana saker, en sak jag inte lyssnade på när jag var liten var "släng inte kläderna i botten på garderoben för då kommer pälsänglarna", det slutade med ett oönskat samtal till anticimex...alltså dumt att inte lyssna...

En sak jag har lyssnat på är "blanda inte färgad och vit tvätt"....men ibland uppstår svårigheter, dessa svårigheter heter mönster...onda mönster....för man kan inte lägga mönstret i den ena tvättkorgen och resten av tyget i den andra...det går bara inte...om man inte vill använda sax men det är dumt...

Ett annat alternativ är att inte tvätta alls...vilket också är en dum idé.... i det här fallet gäller det ett påslakan, en sådan sak man vill tvätta....efter många om och med slängde jag in den med "Vitt" tvättmedel i hopp om att  de blå mönstren skulle acceptera situationen...men icket...nog för att ingen annan ser skillnaden så gör jag det...

det vita har fått en super duper svag blå nyans och normalt sett märks det icke...men vid köp av sängkläder medföljer endast 1 örngott..så då blandar man ut med vita örngott för mer än 1 kudde är ett måste...och mina vita kuddar är nu som neonskyltar i natten...

Men men....oavsett färg så är det mysigt iaf=)

Det jag talar om är stämplar. det händer ibland att man får en stämpel som bevis på betalningen. Under medeltidsveckan som varit har jag samlat på mig alla möjliga stämplar, de som går att utläsa på min hand idag är en ros och ett hjärta....

En bra sak med dessa stämplar är att de går att gnugga bort, en dålig sak med dessa stämplar är att de går att gnugga bort....motsägelsefullt va? det bra är att man då slipper gå runt med ett stämplat hjärta på handen när man jobbar...

Det dåliga är att man gärna sover på handen som de stämplar pä, vilket innebär att man får sen spegelvänd stämple i ansiktet...något man inte upptäcker förrän det är alldels försent...

Så vad ska man gör åt detta problem? ta stämpeln på en "inte möjligt att sova på" kroppsdel eller ska man spegla sig noga dagen efter krogen?

Svårt att säga, nu har jag iaf en spegelvänd ros på min kind, lite sött kanske men inte önskvärt=)

"...jag öppnade dörren,  ett dunkelt sken från gatulamporna utanför lyste upp det i övrigt nattsvarta rummet  och allt var stilla...jag tog några steg in i rummet, ljudet av hur vinden blåste genom buskarnasblad utanför var det enda ljudet jag hörde...helt plötsligt, gardinerna gled längs med golvet...balkongdörren var öppen, det verkade den ha varit länge....jag kände en rysning gå genom kroppen och vände mig om, ingenting där....alldeles stilla....jag hade nu tänt lamporna och snabbt dragit igen balkongdörren, säkert ingenting tänkte jag....men å så fel jag hade...jag hörde något bakom mig och vände mig...inget där...jag gick ut i hallen för att ta av mig skorna och där skymtade jag något mörk röra sig snett bakom mig....jag vände mig om....

Det skulle jag aldrig ha gjort....där var den, kårarna gick längs ryggraden.... jag sprang in i badrummet i hopp om att den skulle försvinna... väl där inne ryste jag i hela kroppen och jag tittade paranoit omkring mig, hade den följt mig in....ståendes i badrummet ångrade jag mig, bättre veta var den är än att låta den gömma sig....

Jag öppnade dörren och den var borta, jag granskade varje vägg, varje skrymsle i hela lägenheten, var var den?"

Nu sitter jag här vid min dator, kastar en blick över axeln varje sekund, känner en krypande känsla benen, armarna överallt!  Det känns som om jag är instängd i ett hus med en mördare, en mördare som jagar mig, som kan finns var som helst och närsomhelst kasta sig över mig....

Min nattssömn är förstörd tack vare denna varelse

http://farm1.static.flickr.com/63/223088827_631b9ed78f.jpg?v=0 

 -En oväntad ölfontän som träffade min fd granne=P

 -Killen som blev så full att han hälsade på allt och alla hela vägen till efterfesten

-Dansande

-Ett upphittad bankkort som engagerade alla i jakten på att hitta stackaren som förlorat det(misslyckades) så vi spärrade det genom att ringa swedbank halv 3 på natten, som de snälla människor vi är(stackare som måste jobba på  swedbank den tiden på dygnet)

-Fick träffa nya roliga människor(spec ex grannens tjej, vilken gullig flicka)

Men det mest minnesvärda måste vara när jag vandrade hem från efterfesten, solen börjar gå upp över horisonten, fåglarna kvittrar i gryningen, daggen skimmrar i gräset och på en ödsligväg vandrar jag och längre fram ser jag en tjej komma gående för att passera mig. Vi båda har party outfitten på, jackorna dragna tätt omkring oss, partysminket sitter inte lika fint som det gjort tidigare under kvällen. 

När vi möts tittar hon upp på mig och säger med ett leede, "Walk of Shame?", något som i studen kändes mer naturligt att höra än ett "Hej"...jag skakade på huvet och svarade ärligt "efterfest".... hon log lurigt och svarade troligen mindre ärligt "jag med"..sedan skilldes vi åt och vandrade båda åt varsitt håll...

sedan när jag vandrade vidare på en återigen ödslig väg så kändes det hela lite surrealistiskt men ändå underbart...

Där vandrade jag omkring, hittade en väska, men det var inte det intressant...mitt på ett bord stod en ensam strykbräda...den var så liten att jag knappt kunde bestämma om jag kunde kalla den bräda, kanske var det en liten träflisa egentligen... oavsett så konstaterade jag att om man har ett strykjärn(också litet) hemma så bör man ha en strykbräda...sen när man inte bor i ett slott så rymms inte de gigantiska normala strykbrödorna...

sedan då jag promenerade hem började jag fundera på  allt som har med strykning,mangling och sträckning att göra.... 

När jag var liten älskade jag att mangla,  mamma sa att jag bara skulle mangla stora saker som sängkläder, dukar och sånt men jag stoppade in allt möjligt...allt från strumpor till hårsnoddar...jag älskade att titta på och se hur det rullades in och sen när den var inne fick man trycka på en knapp så kom allt ut igen...och då var de helt platta....Men vem har en mangel hemma idag?

Sträckning var också något man gjorde när man var liten,  jag stod på en sida och min syster på andra sidan och emellan oss hade vi ett lakan som vi slet allt vi kunde i innan vi vek. Man fick slita och skaka och om man tappade greppet ramlade den andra bakåt...roligt var det...Men inte sträcker jag något idag inte...kanske beror på att jag inte har någon som kan hålla i på andra sidan...

Sedan kommer vi till att stryka saker, hemma hos föräldrarna har vi en korg som skata fylls med örngott, skjortor och andra saker som skrynklar sig och då och då tar någon fram den korgen och sätter sig och stryker. Antingen är det mormor som är på besök som tillbringar dagen i vår tvättstuga eller så  plockar någon upp den och stryker framför tvn. 

Jag har inte tid för sånt(har jag fått för mig), jag har inte nog mycket kläder för att vara utan dem till jag tagit tag i strykandet, utan jag mölar in det i garderoben och hoppas att det ska platta till sig självt...vi är nog för lata för att stryka helt enkelt..

Så nu när jag kommit hem och tänkt på svunna tiders släta tyger så funderar jag....kommer denna strykbräda förevigt tillbringa sin tid i städskrubbens mörker eller kommer den ge mig kraften jag behöver för att vilja leva ett liv bland oskynkliga kläder?

 

Fördelar: Nackdelar: 

Av någon anledning går pensionärer upp väldigt tidigt eller kanske ska man säga sent...då, inte sent som 5 på eftermiddagen utan sent som 5 på morgonen...för inte är det tidigt inte, så tidigt finns inte i min värld, näe något annat får vi allt kalla det...

De går upp nästan före solen, kokar kaffe, kanske slår de på tvn eller löser ett gammalt korsord medan de väntar på att tidningen ska komma...

Min mormor går upp 3 på morgonen/natten ibland, 3!!!! finns det ens något att göra klockan 3 kan man fråga sig... hon bor på landet, där kommer inte tidningen förrän kring 16.00....vad gör hon då det inte finns en tidning att vänta på? kokar kaffe ja(som alla pensionärer gör på morgonen verkar det som) men sen då? några tar en promenad...men alla de andra då? alla pensionärer kan inte gå på promenad...det fungerar inte...

Detta är något jag är mycket nyfiken på..så alla ni som känner en pensionär, fråga dem detta: Vad gör ni när ni går upp i gryningen?

Min mormor har en liten förklaring till detta beteede skulle jag kunna tro...hon har vart bonde, och de går upp tidigt av någon anledning för att mata och mjölka korna(man kan undra om korna tycker att det är okej att få frukost så tidigt men de är en helt annan fråga)... kanske går inte den där vakna tidigt grejjen inte över sen? Så alla där ute ,se upp för morgonjobb, ni kan få bestående men av det....

Sen kommer nästa fråga....har det här med tiden man levt i att göra, hörde det till att vakna upp tidigt då de var yngre...eller är det något som kommer hända oss alla för eller senare....kommer vi också sitta där vid köksborde halv 5 på morgonen med nybryggt kaffe, läsglasögonen på näsan och pennan i högsta hugg för att svara på "13 bokstäver, I altanens hörn?"  i stora krysset i Hemmets journal...Eller kommer vi stiga upp runt klockan ett med vårt vita hår stående åt alla håll,  ta rullatorn till köket för att hälla upp ett glas cola för att sen slå oss ner framför datorn och logga in på facebook?

Vi får helt enkelt vänta och se...

Min plattång, min underbara plattång...och inte vilken plattång som helst utan en Ga.Ma CP1...för många säger detta inte något men det är en proffessionel frisäörs plattång....och nu denna morgon har jag delat den i 8 bitar...

Första tanken är att springa till datorn och beställa en ny så har jag den inom 24 timmar...sen kommer jag på att den kostar över 500 så jag ändrar mig...jag försöekr pussla ihop den men ger upp och går  till skolan....

sedan då jag kommer hem ligger den fortfarande där i bitar och jag tänker....NEJ...jag vägrar...så jag sätter mig ner och ser över skadan...hmm...fram med verktygslådan, monterar det som går sedan gräver jag fram min FM-sändare(som bör hedras för sin hjälteinsats) och tar en skruv därifrån och efter en halvtimmes skruvande ser de iaf hel ut.....

nu kommer det ultimata testet...in i uttaget med den, slå på och ställ dig på ett säkert avstånd....den sprutar varken eld eller blixtar...jag går närmre och lyfter upp den. nästa test.....är den varm?....jagvet att den ska bli varm på 30 sekunder så inga fingrar emelllan...när jag drar en tyg bit på båda sidor...den blir varm på båda....

Jag har lyckats!!!!! Jag har lagat min plattång(tyvärr förlorade vi FM sändaren i processen) men platttången är vid liv...

Ska prova den om några dagar, då får vi se...men än så länge är allt bra...

Hoppet- det sista som överger människan, säger man ju och idag tänkte jag ge mig själv lite hopp att leva på några timmar. Hur tänkte jag då göra detta? Det är simpelt. Det jag gjorde går att göra på två sätt, antingen bara undvika in i det sista eller ge sig en liten tjuvtitt för att utöka spänningen. 

Jag gjorde det andra, på väg till jobbet tjuvkikade jag in i brevlådan, ett vitt kuvert! Sen beslutade jag att spara spänningen till senare och gick därifrån. För när det gäller post är det inte bara spänning och nyfikenhet utan det handlar om hopp också. Hopp om ett fint skrivet brev från någon man inte hört av på länge, kanske en inbjudan till något eller för att dra på stort, kanske ett kärleksbrev. Men sen finns också alternativen reklam och räkningar. Så jag beslutade att hålla hoppet vid liv, kanske var detta det brev som innehöll lösningen på alla problem och öppnade dörren till mina drömmar...kanske...sådant vet man ju aldrig...

Arbetskvällen passerade och jag vandrar upp för trappen till brevlådan. Nu kommer en viktig detalj....hur min brevlåda ser ut. Jag bor i lägenhet så vi kan utelämna plåtskåp med dörr, man kan också utelämna vackera trälådor med naturmotiv och namn i kursiv stil, man kan till och med glömma en grön plastlåda med gatunumret på som står tillsammans med andra lådor utanför grannens hus. Som jag nämde bor jag i lägenhet men det är en studentlägenhet så vi kan utelämna ännu ett alternativ...lucka i dörren så posten faller in på golvet så att man snubblar på den och ibland lämnar man kvar de ointressanta delarna som reklamen så att de efter ett tags gående på blir en del av dörrmattan. Nä min brevlåda är en sådan, där det hänger en fyrkantigt formad låda på väggen med små luckor över hela och en nyckel till varje. En nyckel man sällan orkar ta fram så istället stoppar man in fingrarna genom inkastet och kämpar en evighet för att få ut posten för att sedan känna sig stolt att man fått ut den med sina nu blåmärkta fingrar.

Så åter till det vita kuvertet, att få ut tidningar ur luckan är relativt enkelt då man fått in tekniken men små kuvert som verkligen trycker sig mot botten är svårare. Det här var ett sådant, nästan så jag hörde det säga " tryck er mot botten, låtsas ni är en del av den, hon ska inte få ut oss, hon ska inte!!!"  jag kämpade vidare....Tankarna vandrade i huvudet växlande mellan olika fantasier om brevet och onda tankar om brevfacket. Båda tankarna eskalerar under processens gång, brevet börjar med kanske ett papper från jobbet eller skolan för att övergå till "tänk om mamma hittat på något" till "tänk om min kära kusin skrivit mig något roligt" till "min framtida kärlek har funnit mig och skrivit ett brev" och mina åsikter om den trånga lilla brevluckan kan ni ju gissa. En ledtråd, det började med tanken "det här blir inga problem"....

Jag fortsätter pilla, lyckas få kuvertet till väggen av lådan, tänker om jag trycker borde den lämna sitt fastklistrade läge mot botten....men icket...jag provar flera olika strategier..tillslut får jag grepp om det mellan toppen av två fingrar, sakta drar jag det mot öppningen med min andra hand upphållandes luckan. Jag vrider fingrarna så att de smidigt ska komma ut och vad händer inte, jag tappar det...jag tar ut fingrarna hoppar några gånger och ger mig sedan in i matchen igen, tanken på att ta fram nyckeln vägrar infinna sig....till slut får jag grepp om det och drar sakta ut det ur luckan, det är vitt, jag drar lite till, fortfarande ingen syn av avsändaren....lite till...och där står det.....

ellos
501 86 Borås

innehåll: värdecheckar

jag går in i min lägenhet, låter brevet landa på dörrmattan, sätter mig på sängen fullt påklädd och tänker för mig själv...

"ellos...ellos...nu vet jag iaf vart allt hopp tar vägen..."

Detta godis kommer ofta fint pakterat i ett ägg målat med kycklingar och harar på, en mycket trevlig tradition måste jag säga. 

Men nu ska jag inte skriva om hur trevligt gratis godis utan något helt annat.

Nackdelen med godis man får är att man inte får välja själv så oddsen att något man tycker är äckligt finns i ägget är stor.  Första dagarna( eller timmarna...i värsta fall minutrarna... beroende på hur länge folk kan kontrollera sina begär) äter man det goda godiset, kanske hamnar i nån typ av godiskoma men njuter ändå vidare av det goda....

Men sen kommer en tid då bara de där äckliga godisarna ligger kvar i ägget(och några okända godisar man aldrig smakat och inte vågat prova)....nu kommer ett uppehåll, en paus tas från godisätandet, egentligen borde man kanske sluta äta nu, varför tvinga i sig det som är äckligt?

Men sen när man passerat ägget ett par gånger tar man beslutet att prova de okända godisarna, vilket kan  vara allt från vinst till stora nitlotter, ofta är det det andra för min del.... Sen när en av varje av dessa ätits upp och kanske resterande av de ätliga så kommer ytterliggare ett uppehåll... det är bara de äckliga kvar nu...

Sen passerar man ägget ytterliggare ett par gånger, jag är i det stadiet nu med mitt påskägg, och imorse så tog jag det näst sista hemska steget...kan nämna att jag inte gillar lakrits och där i ägget låg en godis som är hälften lakrits och hälften något jag finner ätligt...vad gör jag? äter den ätliga halvan, råkar få med lite lakrits ibland men försöker att inte låtsas om det...

Nu finns bara ett steg kvar...inte kunna motstå tanken på godis och äta de äckliga också, tortera sig igenom smaken bara för att... varför torterar vi oss själva för att vi inte kan motstå frestelserna här i livet...

När nu ska jag göra mig av med ägget och frestelsen  sedan ska jag känna mig lite stolt över mig själv, sen kommer en liten ånger period men efter det är jag fri!!!!

Farmor:

-jag köpte en riktigt bra dammsugare för ett tag sen på fonus...

innan hon hunnit rätta sig med konsum hade våra tankar hunnit alldeles för långt, klura på den ni, hur skulle ni passa in dammsugarförsäljning i begravningsbyrakonceptet.

Mamma och jag står och pratar vita viner och jag försöker komma ihåg namnet på en jag hört talas om ska vara god...

Mamma säger

-Lite vitt vin skulle vara gott....

Och min syster som hittils inte deltagit i diskusionen säger

-Ja, jag behöver också en ny tandborste...

Hur hennes hjärna fungerar kommer alltid att fascinera mig...

Anledningen till denna kommunikation är att jag ska få dem att plugga på gotland....på ett sätt är de som små igelkottar, försöker du prata med dem står de kvar men de rullar ihop sig panikslagna till bollar och lyssnar för att de inte vågar annat.....på ett sätt är de som rådjur rör sig endast i grupper, springer förbi det som skrämmer dem och är någon annorlunda eller skadad kommer  den efter, lämnad till sitt öde....sist är de som råttor, de vågar inte ta för sig då någon ser men så fort man tittar bort är bordet tömt på pennor....

Men några fick jag ur några ord...

Vi kan börja med komplimangen, ibland kan de vara söta de där små varelserna...

Stod och pratade med ett gäng som läste andra året på Hotell och Restaurang(alltså 91:or) och jag sa det är bra att plugga nu när det är jobbbrist i sverige...då säger enav killarna

-hade det inte vart det så hade du inte pluggat...du hade vart fotomodell....

Gulligt va?=) men mina samtal fortsatte inte i den andan....

Nu kommer det som fick mig att skratta gott(om så inombords)

Jag gick fram till ett gäng som gick sista året på Barn och Fritid och säger att jag kommer från Högskolan på Gotland och då säger en tjej....

-Men du pratar ju bra svenska!

hennes killkompis fortsätter med

-Gotland ligger i Sverige vilken planet kommer du ifrån...men då var skadan redan gjord....

Skickade ett sms till några väl valda själar med detta citatet och fick snart tre svar...

SMS svar 1: " Hahaha, åh vad roligt. Vad sa du då ""Never min. vi behöver nog inte dig"

SMS svar 2: "Haha,gud va kul! Idomin blondin?"

SMS svar 3: " Aj aj aj, du det var inte så smart. Var det en blond tjej?"

Och på de två sista svarade jag ärligt ja....för oturligt nog råkade hon vara blond...

Vad menas med detta då?

Jag har inte tänkt på det förr men min mamma påpekade det här om dagen.

Hon sa: Du har väldigt otur med vatten du...

Och då tänkte jag tillbaka till alla gånger jag åkt hem och hon har rätt, jag har otur med vatten eller så anser huset att jag inte bör få något av den varan....

Här hemma eldar vi med pellets och vi har på så sätt bara ett visst antl liter varmvatten innan det måste värmas upp igen.ofta är vattnet slut när jag tänkt duscha, är inte vattnet slut så har pannan stannat och pappa måste krångla för att få igång den igen...

Nu ska jag berätta  var som hände mig  på tisdagskvällen, på onsdags morgonen skulle jag bege mig till Kaplansskolan där projektet var att värva elever till högskolan på gotland.När jag då tänkte ta mig ett skönt bad visade det sig att pannan stannat( och inget varmt vatten fanns)...sen visade det sigatt pannan stannat för att pelletsen var slut....

Så på med jacka och skor och ut i kylan, in lastades tunga säckar med pellets och en timma senare var det påfyllt....pannan startas... nu skulle jag få mitt efterlängtade varmvatten....då kommer pappa ut från pannrummet med en hemsk min...en kran har gått sönder, finns nu inget vatten alls....

Vad tror ni? Önskar huset mig smutsig eller har jag bara otur?

denna gång fick jag packa handuken och åka hem till farmor för att duscha...och so mvanligt bestämde hon sig att föda mig med kakor....tänk så skönt det hade varit att ta ett kakfritt bad hemma...